Alltså…

…vilka människor jag har runt omkring mig. Det är verkligen en otrolig lyx och något jag är otroligt tacksam över.

Igår trodde jag att jag och maken skulle ut och äta middag på kvällen för att få lov att fira födelsedagen på tu man hand. Mormorn, bonusmorfar och morbror (ja de ställde minsann upp hela beredskapen) skulle passa lillan ute i Hällevik.

Men inte var det någon middag planerad inte…

När vi återvände hem efter att ha lämnat lillan så var hela huset fyllt av vänner och så otroligt mycket kärlek. De hade pyntat hemmet med vimplar, dukat och tänt ljus. Uppdukad stod en fantastisk tapas-buffé signerad Vid din sida (det går inte att ha någon form av firande eller speciell dag utan att de är med och förgyller den) och resten av kvällen njöt vi av god mat, gott i glasen, lekar och sedan blev vårt vardagsrum till ett spontandansgolv och vi dansade intill småtimmarna.

Och jag är som sagt så otroligt glad – över att min kära man har ordnat detta, att våra vänner varit med och ordnat, att alla ville vara med, att de alla bjuder så mycket på sig alltid, att jag vet att ännu fler hade velat varit här men att vardagen ibland ställer till det, att min familj också var med på alla lurigheter, att jag visste att lillan också hade en fantastisk kväll… Ja…

Jag får nästan nypa mig i armen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *