Nu ska vi se…

Det är helg. Och den känslan.

Det har (återigen) varit en vecka som innehållit det mesta och en hel del osovande timmar. För att inte skräda med orden så är lillan inne i världshistoriens sämsta sovperiod. 
Våra kvällar illustreras ungefär som min fredagskväll:
Lillan matvägrar allt som inte är vår mat
Bara att kasta de små fint skurna pizzabitarna som vi omsorgsfullt placerats på hennes tallrik och istället dela med sig av vår egen tallrik. Som hon sedan tar små musbett ifrån. 

Maken tar läggningen
Skrik och panik för att det inte är mamman som följer med upp.

För att jag försöker få en minut att bara andas ut
Ställer in siktet på soffan och vräker mig mitt vräkigaste.

Hinner vräka i 30 sekunder
Sedan måste jag resa mig upp för att släppa ut hunden som sitter och piper vid bakdörren. 

Hinner vräka i 12 sekunder till 
Sedan så hoppar katten på ytterdörren och det är bara att resa sig upp igen.

Efter ytterligare 17 sekunders vräkning
Så är det upp igen för att sätta igång TV:n som skulle kunna vara en trevlig mysfaktor. 

Och så vill hunden in igen
Just det hon var ju ute i trädgården…

Och så vill hunden ha mat
Rasslar ute lite torrfoder i hennes skål och passar på att byta ut vattenskålen.

Och så katten
Lite mer rasslande av torrfoder. 

När jag ändå är uppe 
Så kan jag lika gärna plocka i ordning i köket, springa ner en runda till tvättstugan, springa ut med högen av lästa dagstidningar, ställa i ordning skorna i hallen och plocka ihop lillans alla miljarder av leksaker. 

Maken är klar med läggningen
Och kommer ner något sömndrucken och vi andas ut och tänker samtidigt ”nu är det fredag”. 

Hon sover exakt 58 minuter
Sedan följer en turné av att stoppa in nappen, försöka somna om i sovrummet, till slut ta ner henne för att vi i alla fall ska få lite lugn och ro, bara att den där lugn och ron inte riktigt finns för 17månaders bebisen utan vi kör försöka-rädda-bebisen-från-allt-farligt-hon-kan-hitta-på-maraton tills vi ger upp och går upp och lägger oss hela familjen. 

Skrik och panik återvänder för att vi ens tänker tanken
Sagor, mjuka ord, killa på ryggen…

Vi somnar utmattade alla tre 
Strax där innan har jag turboborstat tänderna samtidigt som sminket åkte av, insett att jag fortfarande har jobbkläderna på mig och sneglar lite mot garderoben som tänkt ska organiseras upp de senaste sju veckorna…

1 Kommentar

  • Dom små håriga liven. Vet exakt vad du menar med det där släppa ut släppa in. Min gamling vill även ut på nätterna för att stänka lite.

    Ha en bra dag, kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *