Ett barndomsminne och en dröm

Vår förstfödde lilla tjej

Lucka nummer 2 och lucka nummer 3 tar vi i ett svep eftersom jag ligger lite efter.

Lucka 2

”Ett barndomsminne”

Eftersom det lider mot jul så kom jag att tänka på ett julbarndomsminne. Men först – jag har haft en väldigt fin barndom och väldigt fina jular (så förlåt mig mamma för att det är detta barndomsminnet som poppade upp).

Sedan jag var väldigt liten så önskade jag mig, innerligt och ofta, en egen hund. När jag var runt fem så tjatade jag så frekvent att min mamma till slut sa ”ja men då bestämmer vi så här: när lillebror blir fem så ska vi köpa en hund”.

Därefter blev tjatet, som överenskommet, noll och jag väntade tålmodigt i fyra år.

Problemet var bara att min mamma nog egentligen önskade att den där hundidén skulle glömmas bort under de fyra år som låg framöver. Och att när de fyra år sedan hade gått så blev min mamma något överraskad över att de fyra åren gick så fort men också över att jag i detalj kom ihåg vad som utlovades.

Min mamma ville dock fortfarande inte att vi skulle köpa en hund, så det blev ingen hund till min lillebrors femårsdag ändå. Den besvikelsen.

(Och ja, min mamma har fått höra om detta ”några” gånger.)

Men så till julen samma år så låg det ett stort paket under granen som när en klämde och kände (gör fortfarande klämmet och kännet, alldeles för nyfiken för att inte veta…) så verkade det vara en hundkorg som låg där inslagen.

Förstår ni glädjen hos undertecknad..? Jag kunde inte längta mer efter paketöppningen. Tänkte att mina föräldrar äntligen tagit sitt förnuft tillfånga.

Så väl vid den där paketöppningen så öppnade jag andaktigt detta misstänkta hundkorgs-paket för att, till min fasa, upptäcka att mina föräldrar trott att de kunde lindra min besvikelse över att det inte blivit någon hund där några månader tidigare genom att köpa en gosedjurshund i en hundkorg.

Mmm…. Den ni. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Och lucka nummer 3 hade temat ”vilken dröm har jag som jag vill uppfylla i livet?” och där kom jag mig för att tänka på att det nog minsann finns en dröm att få bo utomlands igen.

Jag minns så väl känslan när jag bodde i Köpenhamn, som även om det ligger så nära vårt land var mycket mer olikt Sverige än vad jag kunnat tro, vilken grej det var att få lära känna en helt ny kultur. Själva vardagen blev på något sätt ett äventyr.

Det var visserligen vansinnigt jobbigt i början med språket, att lära sig danskarnas sju olika sorters mjölk och för att inte tala om deras räknesätt. Men sen, bara glädje.

Men hur, när, var vet jag inte var den där drömmen landar. Och det hade absolut inte behövt vara för all framtid men i alla fall så pass lång tid så att man skapar sig en vardag i det nya landet.

Ja ja den som lever får se!

Nu är det måndag, vi står i startgroparna för en ny vecka – ha en fantastisk sådan!

 

Detta är en del av Johanna Kajsons julkalender vill du vara med kika in HÄR

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *