Utelunch och hej Kajsa!

Ibland är det en anings svårt att fota mat så att det också ser gott ut, en rörig sallad till exempel, men jag lovar denna utelunch-salladen var urgod.

Åt lunch med några gamla kollegor idag och vi gick till Mix n Go och jag bestämde mig för att blanda ihop en egen kompott. Med blandad sallad som bas så blev det sedan quorn, getost, rödbetor, granatäpplekärnor, oliver och krispig (och chilikryddad) grönkål med en chili-korianderdressing. Herrrrrrrre så gott det var.

På tal om något helt annat så har vi idag avslöjat vår nya bloggare här på Homespo – Kajsa som ni hittar till HÄR – en riktigt bloggveteran och SÅ roligt att hon vill vara en del av vårt bloggäng.

Inser förresten, för att återgå till matpratet, att det  ser ut (typ) så här ungefär var och varannan gång jag visar upp lunchen och att superlativen är ganska så många när jag går igång och pratar om mat. Det märks (kanske?) att mat finns ”en del” i mitt liv. Och ja, jag dagdrömmer om att vara med i Sveriges Mästerkock. 

Men för att balansera upp lite så kanske jag kan visa upp min middag efter en långpanna på jobbet i förra veckan och då tåget till råge på allt var sent?

Då tänkte jag (hurtigt) att det bara är att gilla läget, de 12 arbetstimmarna i ryggen till trots, och göra något mysigt av tågförseningen och unna mig en stund på Espresso House.

Eftersom jag inte var så intresserad av att en trött pasta som stått i en plastlåda hela dagen, och tillverkats antagligen ännu tidigare, så föll valet istället på en nyttig gröt. Som jag tänkte kunde passa in i min mysig-egentids-unna-tjohejsan-stund med en klick honung och mjölk till.

Gröten kom i en fin pappersburk, där hett vatten hälldes på och så skulle det få svälla några minuter.

Så här mysigt såg det ut:

Tills jag öppnade burklocket och det såg ut så här:

Det hade varken svällt eller blivit gröt utan var snarare varmt vatten med uppblöta havregryn och fruktbitar. Ingen smaklig spis.

Då lämnar man den överprisade ”gröten” på bordet och köper en mini-Pringles på Pressbyrån och väntar på det där tåget som kommer så småningom (förhoppningsvis).

En annan sorts balans kan man säga.

2 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *