Tack!

Alltså…. Tack snälla snälla ni för all otrolig respons på inlägget både här och på Instagram igår – sms, e-post, kommentarer och jag vet inte hur många emoji-hjärtan.

Jag erkänner att jag (nästan för första gången) var nervös när jag skulle trycka publicera.

Eftersom… ja, mina föräldrars sjukdom är så väldigt privat. Plus att jag själv kan ju inte tänka tillbaka på den tiden utan att det väcker alla känslor igen.

Och tänk då hur det känns att få världens kärleksbomb tillbaka..?!

Helt fantastiskt!

Nu ska jag alldeles strax sova för det har råkat bli ännu en sen dag med mååååånga intensiva timmar med diverse jobb och vardagsbestyr.

Och så här har min Sleep Cycle-app sett ut de två senaste dagarna:

 

Ja, det finns en app att använda till och med i sömnen.

Ja, en kan trycka ”lyssna” och hör sitt eget snark. En otroligt skräckblandad förtjusning.

Ja, jag behöver sova lite bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *