DIY

Leklera

Leklera

Leklera

Detta behövs: 

5 dl vetemjöl

3 dl salt

2 msk citronsyra

2 msk citronsyra

2 msk matolja

4-5 dl kokande vatten

Karamellfärg efter vilken färg din tröja har idag (nä, skoja bara, välj vilka färger ni vill)

Gör så här:

• Blanda alla torra ingredienser och rör ihop.

• Koka upp vatten.

• Häll på olja och kokande vatten på de torra ingredienserna och kör med degkrokar tills degen är slät och släpper lätt från kanterna. (Gällande vattnet så börja med 4 dl och kör sedan på känsla tills degen känns bra. I min blev det 4,5 dl vatten.)

• Låt degen svalna till och lägg den sedan på bänken/bakbordet/vart du nu står och knåda till lite. Här kan det vara bra att ha lite mjöl på händerna tycker jag.

• Dela upp degen i så många färger du vill ha och lägg sedan bitarna i var sin skål.

• Häll på karamellfärg och knåda in. Tips 1 – ta lite i taget. Tips 2 – använd plasthandskar, om sådan finnes i hemmet, om du inte önskar en fin regnbågsfärg på händerna till jobbet dagen efter. (Särskilt inte om du ska råka somna om och försova dig. Blir attans svårt att hinna prioritera skrubba-bort-karamellfärg-moment då.)

• Klart!

Receptinspo hittade jag via Pinterest hos Tidningen Hembakat och har bara modifierat en anings. 

Inga Kommentarer
Monsterdonuts och pyssel gone wrong

Monsterdonuts och pyssel gone wrong

Igår satt Althea och pinterestade loss på bak inför Halloween och då kom jag att tänka på dessa monsterdonuts som vi gjorde förra året ungefär så här års ~ HÄR kan ni kika mer på dem.

Men så vandrade tankarna också iväg på de där pysslena som inte blir särskilt tipp-topp-bra. Det finns ju nämligen ett gäng av dem också – och här kommer topp 3:

1. När jag försökte mig på att göra papier maché tillsammans med en otålig treåring och en bebis som vägrade att ligga själv 

Det skulle bli en spargris av papier maché där vi egentligen bara skulle klä en ballong med pappersremsorna, låta torka och sedan forma till en spargris. Men att kombinera tapetklister, tunna tunna pappersremsor med en otålig treåring, en bebis i bärselen och en mamma som inte sovit en full natt på några år… hur tänkte en där?

(Det blev aldrig någon spargris)

 

2. När jag nyförlöst försökte sy bebismössor

Jag har aldrig kunnat sy och jag kunde ju inte det bättre bara för att jag precis blivit mamma. Men det sas ju vara så väldigt lätt.

Så för att känna mig så där mammmammig så köpte jag tyg, lånade symaskin och… fick sedan hormonstorm och efterföljande tårar när jag inte fick ihop en endaste liten mössa, inte ens en halv om jag minns rätt…

(Ett till barn senare och några år klokare så vet jag att det finns massor av fina mössor att köpa)

 

3. Spökbananerna som blev barnförbjudna

Och så var det den där gång som jag pinterestat frusna bananbitar som doppats i vitchoklad, fått godisögonen och därefter såg ut som små gulliga spökglassar.

Problemet var bara att när mina var klara så såg de mer ut som… ett preventivmedel.

(De fick aldrig äta av dem)

1 Kommentar
Vi plockade in hösten

Vi plockade in hösten

Det blev en krans av höstlöv som fick ersätta den torkade eucalytusen som hängt i vardagsrummet ett bra tag. Och även om jag inte är den största påhejaren av toner som går mot rött (har inte ens fallit för allt det röda som är i modet just nu) så måste jag säga att höstlövens färger är magiska.

När jag pysslade med denna sent på kvällen så satt Althea bredvid och målade teckningar och jag tyckte det var så mysigt. Började prata med henne om alla årstider som finns och frågade vad hon tyckte var bäst med hösten och så vidare…

Då kontrade hon med ett ”mamma jag tycker att det är dödstråkigt att prata”.

Jo men ok…

(Vi pysslade sedan vidare i tysthet)

Kransen gjorde jag genom att bara binda fast löv på en grund som Andreas gjort i armeringsjärn – så fint att han alltid är med och fixar när jag får en massa idéer.

Nu väntar en ny jobbdag och där jag ska försöka komma hem i lite mer rimlig tid – behövs nog också med tanke på att Juni inte ens ville kramas nu på morgonen. Antagligen är det mina egna hjärnspöken men jag tänkte direkt att hon var arg för att jag var borta så länge igår.

Ack ve detta dåliga samvete…

1 Kommentar