Familj

På fredag blir hon fem

På fredag blir hon fem

På fredag blir vår stora loppa fem år… Fem år! Har vi alltså varit föräldrar i fem år?

Ibland tror jag att jag nästan inte tagit in att jag är deras mamma. Alltså på samma sätt som min mamma är mamma till mig. Då blir det typ för stort för att ta in.

Hängde ni med på den? Nej, kan nästan förstå det. En anings svamligt sätt att försöka säga att jag inte riktigt, ännu, kan ta in storheten i att vara någons förälder.

Men så på fredag blir hon fem år. Hon som startade sin fyraårsdag med att utbrist ”bara ett år kvar tills jag är fem!” och därmed längtar ett helt år efter att bli fem.

Varför har jag inte riktigt koll på, men säkert av någon god anledning.

För hon är klok som en bok vår stora tjej, omtänksam som få och har ett helt otroligt minne, är uppmärksam för detaljer både i saker vi säger och saker som händer runt omkring oss.

Idag var hon på stan med sin mormor och i en butik såg hon genomskinliga ballonger, mindes att jag hade pratat om sådana för ett tag sedan och handlade därför hem dem som present till mig.

Helst hade hon nog önskat att vi gjorde upptåg varje dag – en av hennes vanligaste meningar är nämligen ”kan vi inte åka på något äventyr idag mamma?” – samtidigt som ett äventyr för henne kan vara att bara vi åker och handlar, pantar flaskor eller tvättar bilen.

Hon är också en av de absolut roligaste personerna jag känner.

Så… på fredag fyller hon fem år. Hon som var så otroligt efterlängtad, hon som lärde oss att vara föräldrar.

1 Kommentar
Så är hon 2 år!

Så är hon 2 år!

Idag fyller hon år – min älskade stora lilla tvååring – och vår alla finaste stjärna.

Vi har börjat dagen med uppvaktning på sängkanten, paket och ett stort fång av hennes favoriter – ballonger!

Hon har tagit oss med storm från allra första sekund och nu ska vi fortsätta att fira hela dagen lång 🎈

1 Kommentar
För tio år sedan idag…

För tio år sedan idag…

…så tog jag och Andreas följe hem ihop från krogen.

Det beslutet blev startskottet för vad som nu, 10 år senare, är 2 byggda hus, två barn och ett giftemål.

Vi hade redan då känt varandra sedan flera år tillbaka, som vänner, men inte hörts på kanske en… två år eller något tror jag. Av olika anledningar.

Så plötsligt en kväll hamnade vi på samma uteställe och sprang på varandra mitt på dansgolvet. Där, och med hjälp av en berömd knuff från min vän Maja (som faktiskt fysiskt knuffade mig för att jag skulle gå och prata med Andreas), så var det bara något som hände.

Kanske ett berömt klick?

Jag var faktiskt inne och kikade på en gammal reseblogg som jag hade vid den tiden (min första blogg – från tiden som utbytesstudent i Köpenhamn – yay!) och tänkte om jag hade skrivit något om kvällen där.

Var förberedd på lite cringe moment eftersom jag skrev bra mycket mer… utsvävande (..?) på den tiden. Men jag hade faktiskt inte nämnt så mycket om det. Förutom något kryptiskt om att det var ”ett bra beslut att åka från Köpenhamn till hemstaden två dagar tidigare än planerat”.

Fast det hade nog mer att göra med att jag avslutade bloggen typ någon dag efter den kvällen eftersom jag lämnat Köpenhamn och restiden därmed var över.

Och sedan då..? Sedan har det så klart hänt en himla massa under årens lopp och här står vi idag.

Vi tassade upp extra tidigt idag för att hinna med en kaffe bara vi två. Och Andreas blåste tio ballonger för att fira den stora dagen.

Sedan kanske vi inte firat allt för mycket i övrigt. Vi har faktiskt varit ifrån varandra hela dagen, men men det får tas igen!

Avslutningsvis —> Nu ska jag försöka att inte gullegulla allt för mycket här men hej och hå vad jag fortfarande är kär i honom. Hur glad jag är för vilken pappa han är. Hur imponerad jag är över honom.

Och hur glad jag är att han står ut med alla mina ”jag fick en idé!” och ”jag tänkte vi kunde göra så här”.

 

❤️

1 Kommentar