Träning och sånt

Jo men visst…

Alltså det var ju några veckor sedan som jag hade närvaro uppe på träningen hos Ola (förkylningar, tredagarsfeber hos lillan, att tisdagspassen är det som passar bäst och alla andra (bort)förklaringar) men igår var jag där.

Och alltså jag kände nog tusan att jag hade mer fysisk energi än på länge, kunde lyfta mycket tyngre än jag gjort på ett bra tag… Kan det ha att göra med att jag numera har tappat en hel del av min vardagsmotion som tidigare kom ”gratis” i form av barnvagnspromenader, lyfta upp och ner på lillan, putta på överfylld barnvagn efter handlande på Ica och springande i lekparken? Att jag faktiskt på något sätt har mer fysisk energi sparad?

I vilket fall…

Det var en härlig känsla igår och den fortsatte att vara härlig när jag tog en springtur hem i regnet (hurtigt värre) efter passet… Men idag… Alltså stelheten…

Inga Kommentarer

Så… Hur gick det nu då?

Igår gick Nattpuls av stapeln och vilket bra ordnat lopp det var! Förvisso mitt allra första lopp så jag har inte så mycket att jämföra med, men min känsla var i alla fall på topp.

Vid 22.00 gick startskottet och sedan sprang vi längs loppets bana som var utmärkt med marschaller och det var en härlig känsla att springa där tillsammans, i mörkret, med de cirkus 300 andra löparna. Speciellt längs vår fina gångbro här i staden.

Jag lovar att jag önskade många gånger under loppet att jag inte tagit riktigt lika mycket semester från löpningen som jag gjort under sommaren för jag tyckte faktiskt att det var riktigt tufft. Och i ärlighetens namn mådde jag allt annat än prima när jag kom över mållinjen. Nu berodde detta förvisso på lite andra orsaker också, men ändå.

35,22 minuter landade i vart fall min måltid på (loppet var 6,5 km) det är faktiskt riktigt riktigt ball att tänka på när man tänker tillbaka på vart kroppen var någonstans för ett år sedan. Då hade jag en månads gammal bebis hemma. Och under graviditetens 41 veckor så hade jag haft foglossning och en väldigt ond rygg i 31 av dessa. Tänk att jag inte ens kunde från sovrummet utan att stödja mig mot väggen.

Det var då det. Igår sprang jag 6,5 km på 35,22 minuter. Det minsann.

1 Kommentar
Så här såg det också ut…

Så här såg det också ut…

…efter den där löpturen. Innan glädjeskutten och leendet kom så försökte jag hitta andan igen, igenom ett håll utan dess like. Det gick liksom bara inte att andas sista biten. Jisses så trött jag var…
Nu inväntar jag Skruttens hemkomst och sedan står det storstädning och storhandling på schemat. Inte alls storroligt (vet så klart att det inte är något riktigt ord, men försöker bara skoja i och med att vi ska storstäda och storhandla, ja ni förstår… Kul liksom!).

Inga Kommentarer