Träning och sånt

God morgon måndag!

God morgon måndag!

Jag peppar igång denna måndagen med denna bilden från igår. Den visar när jag kom tillbaka ifrån min löparrunda där jag sprang både längre och snabbare än jag gjort på flera år. 
Missförstå mig rätt – det handlar inte alls om några elittider och inte heller särskilt snabbt (utan mer att jag har lämnat joggingtempot och gått in i löpartempot) men för mig är det här helt underbart
Efter en graviditet med 31 av 41 veckor med foglossning, då bara en liten promenad innebar en smärta som skar som en kniv genom mitt bäcken, så är jag så stolt över vad min kropp gjort. Så stolt över vad den har klarat av och jag ska göra mitt allra bästa för att tacka den så mycket jag bara kan. 
En långsam väg tillbaka med styrketräning som inledning, för att bygga upp kroppen, har varit min melodi. Vissa av rundorna känns fortfarande som om jag vill lägga mig ner och gråta men ibland, som igår, så kommer den där känslan och då är det bara att köra. 

Inga Kommentarer

Lite smått oroad eller borde jag kanske vara exalterad?

Det är alldeles strax dags för träning och det var med skräckblandad förtjusning som jag bokade passet igår. Jag såg nämligen inga andra bokade och detta kan ju faktiskt innebära att det blir jag och Ola idag.

Men visst… Egentligen borde jag blir alldeles exalterad. Det är ju faktiskt som ett eget PT-pass. Det har varit som allra jobbigast när vi bara varit två mammor på träningen. Då har vi minsann fått veta att vi lever.

Och nu när man då (kanske) är själv…

Och så tar vi ett djupt andetag, tar i så mycket vi kan och försöker ignorera träningsvärken som kommer smyga in redan ikväll. 

Inga Kommentarer

50 kilo i marklyft

Det kom aldrig någon Anna i onsdag. Stackarn hade blivit förkyld och fått ont i halsen så vi fick ställa in promenaden. Eller jag fick promenera och träna själv istället.

Som tur väl var så ringde kära mor och frågade om jag ville möta upp på lunch nere på stan.

På grund av det där halsontet så blev det inte någon tjejkväll igår heller, istället hade vi en liten tjej som inte alls skulle somna för kvällen… Ack ve…

Igår var, av en helt annan anledning, en stor dag. Vi var nämligen bara två mammor på torsdagsträningen så passet blev faktiskt nästan som ett PT-pass. Mycket mycket lyxigt.

Och väldigt väldigt jobbigt…

Ola såg till att lära oss hur man gör marklyft, på riktigt, och peppade oss till att klara 50 kilo. Alltså 50 kilo!

Som vi high fiveade och tjoade där i träningssalen – så häftigt att känna hur styrkan återvänder till kroppen. Kanske mer än någonsin förra – ska vi satsa på det?

Inga Kommentarer