Underbara dagar

Flow

Flow är ju ett sådant där uttryck som man kan uppfatta som lite halvflummigt kanske, men det är egentligen ett väldigt bra ord, och precis så känns det här hemma idag.

Vi haft en helt vanlig dag med lekpark, lunch på Ritz, en tur genom stadens butiker… men känslan över hela dagen känns bara fantastisk. Kanske är det en fredagskänsla deluxe? Och det är så fint att kunna stanna upp i den känslan och verkligen ta in den.

Nu ska vi slå in två små paket till pappan i familjen. För idag är det faktiskt hans sista arbetsdag på flera månader som han kommer hem efter.

När jag gick på min föräldraledighet (till midsommar 2013 – jisses!) så hade han ordnat så fint här hemma med blommor, middag som låg färdig på grillen och ett iskallt fotbad. Här kan man hitta tillbaka till den dagen. Något som jag uppskattade så himla mycket och då vill jag ju så klart göra något liknande för honom.

Nu kanske han inte riktigt uppskattar ett fotbad fyllt med vatten och is på samma sätt som jag gjorde när jag var höggravid och ständigt tokvarmt, minns att jag tyckte att det var det finaste någon någonsin gjort  för mig (då är man varm och svullen om fötterna minsann), men god mat och present ska det i alla fall bli.

Inga Kommentarer

Cirkeln sluten

Självfallet så reflekteras det en hel del denna veckan här hemma. Precis som förtäljdes under morgonen så är det min sista vecka som föräldraledig, i vart fall föräldraledig på heltid, och då blir det lätt att man tittar både lite bakåt och lite framåt.

Ett helt underbart ögonblick, mitt i vardagen, var när jag bestämde mig för att tramsa precis lika mycket som lillan efter maten. När vi fortfarande satt kvar vid middagsbordet.

Hon har ett litet busstreck då hon gärna tar sin dricka i munnen och sedan låter den sippra ut ur munnen, rinna ner för hakan och fortsätta ner mot golvet. Hon är något så vansinnigt söt när hon gör detta, så det är hårt motstånd i hjärtat när man försöker tala om för henne att hon inte ska göra så.

Och hon dricker ju nästan uteslutande vatten och vad gör lite vatten på golvet liksom? Men visst… Kanske inte så bra om hon sitter där i skolan som 17-åring och låter drickan sippra ut ur munnen. Som om det skulle hända…

Och idag då. Jo då gjorde mamman i huset precis likadant. Alltså hennes ögon. Stora som tefat av lycka blandat med tankar om ”vad i hela friden…”. Och tänk då när pappan gör precis likadant. Otroligt opedagogiskt i all sin härlighet.

Då. Då mindes jag vad jag gjorde och sa på vår allra första föräldragrupp. Då när BVC höll i dem. Då presenterade vi oss genom att välja en bild bland ett helt bildhav som låg utspritt på golvet. Jag valde en bild som visade ett barn som hoppade i en vattenpöl.

Jag sa att så önskar jag att jag blir som förälder. Att jag fyller hennes liv med kärlek, trygghet, gränser men där mellan också kan tramsa, leka och strunta blankt i att kläder, strumpor och skor blir blöta och smutsiga. Bara hoppa i vattenpölen tillsammans.

Och dagens händelse visade nog minst sagt att det har blivit precis så. Den känslan.

Inga Kommentarer
Det där leendet

Det där leendet

Nu när jag kikat igenom en hel del bilder från vår stora dag så ser jag, på ungefär varannan bild, det där  leendet. Och så var det hela dagen. Det gick bara inte att få bort. Jag var toklycklig och kunde bara inte hålla mig.

Inga Kommentarer