Utflykter

En dag på Tivoli

En dag på Tivoli

Jo men här hade en väl kunnat bo? Ett litet slott så där bara.

Igår överraskade vi tjejerna med en dag på Tivoli i Köpenhamn. Så mysigt och trots att en förstod att det var fejksnö lite varstans så infann sig julkänslan av allt det vita och all julpynt. De hade minst sagt gått all in med alla julgrejer.

När Althea ville åka massa karuseller och Juni var mindre sugen på detsamma så tog hon och jag istället en egen liten sväng. Det blev en intensiv timme för mamman i familjen, eftersom vagnen råkade vara kvar hos Andreas och Althea samtidigt som Junis favoritlek för tillfället är att springa ifrån sin mamma.

Minns så väl denna fasen hos Althea och jag hoppas, lika mycket nu som då, att den snart är över. Det där som syns ovan är hennes nu-sticker-jag-snart-min och då gäller det att hänga på.

Sedan att hon också råkade bli hungrig samtidigt varpå hon varvade löppassen med att ställa sig och skrika ”KORV!” vid diverse caféer . Till exempel på något lite mer posh café där fina damer satt och hade afternoon Tea. Populärt…

Sedan samlade vi ihop familjen igen och hittade ett ställe med våfflor och varm choklad. Dra mig baklänges vad god choklad. Varför smakar allting alltid bättre utomhus?

Lilla loppan somnade en stund i vagnen och vi kikade, ännu en gång, här uppe. Jag och Andreas hittade de godaste nudelsopporna vi ätit i något litet hål-in-i-väggen-ställe på vägen och äntligen fick vi sänka tempot lite och bara strosa runt.

Stora loppan fick en enorm sockervadd och så åkte vi slänggungorna, berg- och dalbanan och något annat åk som var på vatten där man skulle prickskjuta samtidigt, tills vi mådde illa och sedan började det bli mörkt.

Också roligt att min tävlingsinstinkt gjorde att jag gick bananas inne i den där prickskytte-grejen och sköt hej vilt. Alla i båten hade varsin färg på ”pistolen” och den färgen syntes på diamanten (som var det man skulle pricka) om man prickade först. Min blå färg syntes nästintill jämt under åkturen (yay!) tills pojken som satt framöver oss lite tyst sa ”mamma det blir ju aldrig min färg…” och jag insåg att (vuxna) jag kanske skulle chilla lite.

När det började mörkna så blev det också mycket folk på Tivoli att jag fick panik. Stora folksamlingar och hålla reda på mina barn är inte en av mina favoritaktiviteter. Så då packade vi snabbt ihop oss och gav oss iväg mot tåget hem.

 

1 Kommentar
Café Mandeltårtan

Café Mandeltårtan

En av våra semesterutflykter gick till Brunnsbadet, som är ett litet äventyrsbad knappt en timme ifrån oss, och efter massor av bad, vattenrutschkanor och hopp från 1:an, 2:an och 3:an (som just jag i och för sig aldrig vågade hoppa ifrån) så tog vi ett bestämt sikte hit 👆🏻

Till Café Mandeltårtan som ser så här ljuvligt ut bara exteriört.

Strax utanför den fina verandan slog vi oss ner och mumsade loss på en tidig ”middag” som fick bestå av…

…bland annat den här kalasiga brownien med kolatäcke (japps, typ hur god som helst).

Någon försökte, lite bekymrat, fundera ut hur hon skulle ta sig an den här giganten till mjölkchokladcheesecake.

Med fika i magen så letade vi oss sedan in i huset igen för här finns:

Deras lekrum!

Om mina vad-ska-vi-göra-med-lekrummet-tankar eskalerade här?

Ja.

För, håll i er nu, så här fint är det:

The face you make när föräldrar säger att det är dags att åka hem…

Och det som skymtade i fikarummen utanför gjorde inte heller särskilt ont i ögat.

Vi kom en liten stund innan stängning och därför var stolar uppsatta på borden så de andra rummen (som också var 👌🏻) fick lämnas utanför den digitala minnesbanken.

Och hade det inte varit för att vi kom så där sent, och att det visade sig att köket stängde 40 min innan stängning (precis när vi kom) så hade det här stället fått 10 av 10.

Supergoda bakverk, fint precis överallt men som sagt en anings irri på att vi missade de lite mer matiga sakerna eftersom köket stängde en stund innan deras stängningstid.

1 Kommentar
Våra dagar på Astrid Lindgrens Värld

Våra dagar på Astrid Lindgrens Värld

Så här kommer lite, eller ok det där var en underdrift… Här kommer en hel del om våra dagar på Astrid Lindgrens Värld.

Första tipset – vi laddade hem deras app några dagar innan – kikade igenom dagsprogrammet för föreställningarna, tittade på kartan och delade sedan upp området i två delar, vänster och höger, och bestämde oss för att ta vänster del första dagen och höger del andra dagen.

(I appen kan man förresten stjärnmärka de föreställningar man vill gå på och därigenom skapa sitt eget schema)

På rekommendation av vänner valde vi, fastän att det var första gången vi skulle åka, att stanna två dagar. Och det var så värt det. För att slippa hetsen och stressen och för att hinna med. Vi hann inte ens allt på dessa dagar. Plus att vi har ganska så långt att köra.

Först kikade vi runt i lilla staden där det här urgulliga stadshotellet låg bland andra små fina hus.

Sedan hittade vi ett annat litet rosa hus där vi gick in och fyllde på energidepåerna efter den långa bilresan.Vad passar bättre då än choklad? Tjejerna handlade Pippis guldpengar och jag och Andreas tog varsin hemkokt kola, han med vanlig gräddsmak och jag med lakrits. Hur goda som helst och jag lovade mig själv att koka massor av kola och fudge till jul.

Med godispåsarna i handen strosade vi runt bland lite andra gulliga hus innan vi begav oss till första föreställningen med:

Pippi! Första dagen valde vi som sagt att sikta in oss på den vänstra delen och särskilt på Pippi och Ronja Rövardotter.

I rekordvärme njöt vi av två föreställningarna på raken med Pippi och vid dessa föreställningar insåg vi att det är så mycket med än just föreställningen. Efter föreställningen fortsätter det ofta i någon form, som exempelvis att de bjuder in i husen efteråt och alla får kika runt, träffa Pippi/Ronja/Emil och alla de andra som varit med i respektive föreställning.

Ser ni förresten gulliga skyddsarmen runt lillasyster? Skrik av kärlek i mammahjärtat.

Och så försökte vi oss på en familjeselfie:

Gick verkligen superbra… Svettigare än svettigast och absolut ingen kunde titta in i kameran eftersom jag, av någon oförklarlig anledning, väljer att ta från ”solhållet”.

Efter lunchpaus gick vi mot Mattisborgen för att se Ronja Rövardotter. Föreställningarna här blev vår stora favorit!

Första föreställningen passade Juni på att vila i vagnen och jag måste säga att när jag satt i skuggan i skogan strax utanför Mattisborgen och hela ensemblen gick sjungandes genom skogen, mot ”scenen”, så var det en helt magisk upplevelse.

Vi är ju uppvuxna med Astrid Lindgrens böcker och filmer så dessa dagar var precis lika härliga för mig och Andreas som för tjejerna.

Någon fick en kompis… Just på Ronja-föreställningen kändes det som att det hände extra mycket ”runt omkring”. Skådespelarna var kvar en lång stund efteråt och stora loppan tog resolut Sturkas i handen och frågade om han kunde berätta en saga för henne.

Vilket han gjorde en lång stund och med sådan inlevelse att det samlades en stor klunga med barn runt dem som alla lyssnade med stora ögon och öron. Avslutningsvis lärade han henne en vers jojk.

Och varför hålla inne med nya kunskaper? Så när ensemblen avslutade med en jojksång ute bland publiken ställde Althea sig upp och sjöng med. Modiga fina hon.

Jag hann dock inte fånga så mycket mer på bild än detta eftersom jag var fullt upptagen med att torka bort tårar av rördhet som smög sig ner längst kinderna.

På Ronja måste vi sett tre föreställningar på raken och mellan dem rastade vi benen i de fina miljöerna eller lekte på Karlsson på takets lekplats.

Fritt antal glassar var  given regel i tryckande värme!

Efter en lång dag drog vi oss tillbaka till vårt hotell. Vi bodde på Björkbacken Karaktärshotell, som ligger en liten bilfärd från Astrid Lindgrens Värld, och köpte genom dem ett paket med övernattning, två dagar på Astrid Lindgrens, parkering där och hotellfrukost efter övernattningen.

Vi bodde i detta gulliga rum som hade bubbelbadkar i badrummet. Här kan man antingen campa med egen husvagn/husbil,  bo över i stuga eller sova på hotellrum. Eftersom vi inte är så campiga av oss valde vi hotellrum.

Innan middagen så passade vi på att besöka vattenlandet som finns längre ner mot campingen och här kommer snart några lite mer gnälliga delar.

För det här vattenlandet var ganska så… trist. Ganska så stökigt, också ganska smutsigt och en del slitet. Vi hade entré för båda dagarna även till vattenlandet men bekymrade oss inte att gå dit på andra dagen.

Och så till middagen…

Ett litet obs innan jag gnäller vidare är att jag är petig när det gäller restaurang. Eller kanske mer riktigt arbetsskadad efter många år, även om det var i unga år, inom restaurangbranschen. För petig kanske inte är rätt ordval… utan mer… att jag lägger lite olika förväntningar utefter olika restaurangers nivå.

Typ —> går jag in på Mc Donalds så förväntar jag mig inte så särskilt mycket i smakupplevelse och blir då istället glatt överraskad om det smakar ok och så vidare.

Och här kanske jag kan tycka att det känns lite tråkigt att få ihopvikta, inte rena, A4-papper som meny och att det inte alls går att få vegetariskt alternativ till buffén (som jag tolkade menyn) utan då får man plocka på sig av grönsakerna istället. Snark…

Det fanns dock halloumi att beställa som egen rätt och varför inte då bara kunna få några halloumibitar att byta ut bufféköttet mot..?

Med tanke på att det kostade ungefär lika mycket att bo här som en natt på ett av mina favorithotell i Sverige så tänker jag att det är nog knappast vi bor här nästa gång vi åker till ALV. Då bor vi nog bland deras boenden tror jag.

Men för att sluta upp med gnälligheterna så åker vi vidare till dag två på ALV.

Där det äntligen var molnigt(!) och vi gick på flera Emil-föreställningar…

..den här damen fick kompisar på varenda plats…

…trots molnigheten så var det varmt och vi hällde i oss allt vi fick tag i. Juni fick därför smaka sockerdricka för första gången.

Någon kunde dock inte hålla sig ifrån att se ännu mer Ronja och hälsa på sin nyfunna vän – Sturkas – som kände igen henne från dagen innan. Gulligheten på det.

Och ja, det första hon gjorde var att köpa en Ronja-klänning (egentligen Birk-klänning, men spela roll) och med denna på tyckte hon att hon minsann kunde vara med i hela föreställningen denna dag.

”Jag kan ju sången nu och har likadana kläder!”

Leta litet barn i stor Mattisborg var plötsligt en mening som gick att säga utan att alls skämta.

Efter ännu fler föreställningar, mer lek och mer glass avlutade vi med:

Bröderna Lejonhjärta. Alltså om ni ska hit missa inte denna föreställning, som är den sista för dagen, men ta kanske inte med er de minsta barnen. Så bra och jag grät, för andra gången, vid avslutningsscenen när Skorpan och Jonathan hoppar tillsammans.

Sist lekte vi pysslingar och åt ännu mer glass innan vi begav oss hemåt igen.

Vi är verkligen helt ”blown away” av ALV och trots att vi nog spenderade halva semesterkassan på dessa två dagar så var det värt.

Och…

– Kika gärna igenom vart allt ligger och planera ert besök lite innan.

– Kan ni – åk gärna två dagar.

– Det traskas många mil så bekväma skor och bra packning.

– Eftersom det var mycket folk så krävdes det att vara i god tid till föreställningarna för att få plats = en hel del väntan. Bunkra upp med bra snacks till de små eller annat att hitta på. Det finns så klart mycket snacks på plats, men mestadels av det söta slaget.

5 Kommentarer