Vardag

Arbetsveckan snart slut… igen!

Vart tar tiden vägen? Ibland blir man ju nästan  faktiskt orolig för hur fort allting snurrar. Dagarna går in i varandra, måndagen blir snabbt tisdag, tisdagen blir snabbt onsdag och sedan är man helt plötsligt framme på fredagen igen. Ofta funderar jag på hur den där evigt tickande tiden egentligen påverkar oss.

Och inte bara hur tiden påverkar oss, utan också alla intryck. Blinkande röda lampor på arbetstelefonen när den ringer, mobiltelefonen som ringer, reklam, radio, TV, alla ständiga intryck.

Då blir jag helt plötsligt väldigt glad över att vi bor som vi gör. Att vi inte samtidigt har en stadstrafik som ständigt rusar utanför husknutarna, utan att det faktiskt är alldeles tyst i kvarteret när man går kvällsrundan med Strössel. Även om jag ofta kan sakna en tillgång till restauranger, fikaställen, lounger eller butiker så uppskattar jag så otroligt mycket att kunna (som igår) bryta den stressiga tillvaron och bege sig upp i skogen med sambon och hunden, sätta sig på en filt, underhålla hunden genom att kasta en boll och samtidigt avnjuta den medhavda äppelmusten.

Den där äppelmusten har vi för övrigt fått från fina mor och styvfar, deras egna äpplen som de lämnat för mustning. Inga tillsatser eller konserveringsmedel, bara en massa pressade (mustade?) äpplen – kan det bli nyttigare? Kan det bli godare?

För även om vi ”på landet” måste åka en bit för att kunna shoppa på riktigt, att en sojalatte inte finns att beställa någonstans eller att det är ett evigt körande med bilen överallt jämt så kommer jag aldrig att kunna leva utan det där lugnet, som vi har nära oss precis när som vi väljer att använda det, som jag lärt mig att uppskatta så mycket.

Nu är räkningarna betalda (i förtid, undra hur många vuxenpoäng man får för den…) och jag tänker avsluta kvällen med ett sent bad i badkaret.

Inga Kommentarer
Skogspromenad mitt i veckan

Skogspromenad mitt i veckan

Inga Kommentarer

Måndag!

Det är inte direkt trångt mellan inläggen här (får fortsatt skylla på att dygnets 24 timmar räcker till för allt som ska hinnas med) och ofta hittar jag mig själv här på just måndagar eller tisdagar av någon anledning.

Helgen är avverkad och det har bytts källarfönster på renoveringsobjektet, kräftskivats och shoppats. Sist men inte minst har en bebis fötts, en underbar liten tös som min barndomsvän födde klockan 15.25 igår. Än har vi inte hunnits pratas vid, men en bild på underverket har jag fått. Och frågan är om en söndag kan bli mycket bättre än när telefonen plingar till för att meddela att ett MMS har kommit och MMS:et innehåller en bild på en alldeles alldeles ny liten människa.

Vanligt för måndagar så är det Svenska Hollywoodfruar som rullar på TV:n i bakgrunden och både jag och sambon är nytränade och mätta. 1000 meter i simbassängen verkar vara balsam för själen och en bra start på veckan.

Idag är Rebecca Simonsson med i Svenska Hollywoodfruar, hon är visst och hälsar på Isabel Adrian, fantastiskt cool är hon faktiskt. Vet inte om det är väskan från Chanel, de stora solbrillorna (även de säkert också från något märke) eller kanske det orangefärgade hårt…

Anywho…

Veckan är fullbokad som vanligt, jobb trängs med nagelfixning hos fina Elin och husrenovering. Gällande den där husrenoveringen så har vi faktiskt kommit så långt att vi är klara utvändigt (förutom trädgården då) och ska påbörja allt där inne.

Det första vi gjorde i huset var att riva en väldig massa. Så inomhus är det just nu egentligen bara ett skal kvar. Det mesta är rivet och nu dags för att byggas upp igen. I lördags spenderade jag ”några” minuter med att slita bort den ”fina” plastmattan som klistrats på den fina (och nu fina på riktigt) trätrappan. Ska bli spännande att se om jag lyckas få bort allt klister, dammig filtstoppning och plast och istället få fram den ursprungliga trappan. Ett litet eget projekt helt enkelt.

Just nu känns det som om det fortfarande är väldigt långt kvar och det är ganska så svårt att se ”ljust i andra sidan tunneln” eller hur det nu är man säger. Men en dag så kommer det faktiskt bara vara kvar småfixet (den roligt biten enligt mig) med att välja färg och tapet, beslagen på köksluckorna, kaklet till badrummen och organiseringen av gå-in-garderoben.

En dag kommer vi också sitta där i soffan och kunna pusta ut, tänka ”så bra allt blev” och bara vara riktigt riktigt nöjda med vad vi åstadkommit. Låter det som att husrenoveringsenergin dippat? Kanske… Men det är verkligen så att det går i vågor det där. Vissa perioder undrar jag verkligen vad vi har gett oss in på och andra perioder är jag lyckligast i världen över att vi vågade ta oss an detta projekt och man får en glimt över hur otroligt fint allt kommer bli.

Nu ska jag försöka slita sambon och Strössel ifrån sportsändningen på Svt och övertala dem till lite nattsömn istället.

Inga Kommentarer