Vardag

Vi har ju redan kickat igång den här veckan…

Måndagar är numera en lite hektisk dag med både rytmik och babysim så igår kändes det som att dagen bara försvann i ett nafs.

På kvällen plockade vi undan lite här och insåg att det där kaklet inte var så där klockrent som vi tänkte i butiken. Hur kan man glömma bort att man har schackrutigt golv?

Kaklet är väldigt fint. Golvet älskar vi verkligen. Men tillsammans så var det tyvärr ingen succé.

Och så till det allra tråkigaste – de går inte att lämna tillbaka. Trots att vi har obrutna förpackningar. Tack och lov så var det väldigt fint i bastun, så den väggen blev vi klara med i helgen. Men det känns ju lagom roligt att ha en hel kartong med fint kakel hemma som vi inte kommer använda.

Vi har nämligen inte kommit på något annat användningsområde här hemma för det heller…

Inga Kommentarer
Så här började jag min fredag

Så här började jag min fredag

Med att sätta på mig ett par jeans. Ett par helt vanliga jeans. Med midja och allt. Vilket moment. 
Även om de flesta kilon rasade av mig veckorna efter förlossningen och de sista gjort det nu i samband med att lillan inte ammar lika mycket, så har det ändå kroppen inte alls varit sig lik. Detta framför allt i midjeregionen och vanliga byxor har inte alls varit bekväma. 
I måndags var jag iväg i grannstaden och bytte en julklapp som istället blev dessa jeansen. Kände att det var lite friskt vågat och var beredd på att de skulle få hänga i garderoben ett tag till. Men så plötsligt händer det…
Tänk hur lycklig man kan bli av att sätta på sig ett par nya snygga jeans…

Inga Kommentarer

Efter träningen och innan veckans träff med tjejerna

Träningen och efterföljande långlunch är avklarade för denna torsdagen och ikväll är det tjejträff. Torsdagar är allt lyxiga måste jag säga.

Lika lyxigt är det dock inte att sitta och vyssa bebis mellan klockan 03.50 och 04.50 på natten, sjunga Trollsmors visa tusen gånger och stoppa in en napp lika många gånger. Ännu mindre lyxigt är det när sambons alarm går av klockan 05.50 när bebis äntligen somnat om 04.50…

Och hur många snälla ord tror ni kom ur min mun då…

Men hon somnade faktiskt om, prisa alla övre makter, och vi sov tillsammans till strax efter åtta. Det låter klyschigt men man känner sig som en ny människa efter lite sömn. På riktigt.

Vad hon dock inte somnade till var träningen. Som bekant så är vår lilla dam ”lite” rädd för andra bebisars skrik, så en förutsättning för att kunna träna på torsdagar är att jag somnar henne i vagnen på vägen upp och att hon sedan sover sig igenom passet.

Idag somnade. I två minuter. Ögonen slogs upp när vi precis kom innanför dörrarna och det var fem minuter kvar tills träningsstart. Inte riktigt tid att vagga för en omsomnad.

Så hon fick vara med. Alltså ligga på täcket i mitten precis som alla andra bebisarna. Leka precis som alla de andra. Precis det där som hon gallskrikit för tidigare.

Och det gick strålande. Och vilken känsla. Alltså jag är så stolt över henne så jag tror att jag växte flera meter.

Nu kan nog mamman slappna av lite mer även när träningskläderna är på. 

Inga Kommentarer