Vardag

Skrämmande unicorns och högt och lågt

Skrämmande unicorns och högt och lågt

Kolla vilken festlig figur som svävat runt här de senaste dagarna – en enhörning från lördagens höstmarknad. När jag la upp denna bilden på Instagram så berättade jag att just denna enhörning kan ha en viss skrämmande effekt om någon skulle råka nattvandra till kylskåpet…

…kan vara så att en viss någon har egen erfarenhet av detta…

Det följde för övrigt ett vansinnigt roligt kommentarsfält och många DM:s där det berättades om andra som blivit skrämda av sina barns ballonger. Typ hur kul som helst!

Och annars då?

Jo, men tack det är fint! Jag har fått två riktigt glada nyheter idag som jag inte riiiiktigt kan berätta om ännu. (Ja jag vet, ytterst irri på sådana där cliffhangers) Men den ena kommer visa sig inom en ytterst kort framtid.

Denna energibomben tog mig genom en lång dag på jobbet för att sedan kraschlanda i en mosterlång läggning av barnen.

”Vi lägger dem i rimlig tid idag” sa vi föräldrar i hoppfull kör.

Men den rimliga-i-tid-läggningen spelar ju mindre roll om det tar en timme och 45 minuter(!) innan de sover… Juni somnade till slut, i någon form av protest, på en hög med kuddar på golvet.

Jo men visst…

Efter detta satte jag rumpan i soffan medan Andreas röjde av ett gymbesök (ytterst bra fördelning tycker jag) och kikade på Therese Lindgrens senaste video där hon härmar en av Felicia Aveklews sminkvideos. Båda dessa tjejer är favoriter bland min (kanske i och för sig något magra) Youtube-skara och alltså denna videon var rolig.

Nu ska jag måla mina naglar (heja mig vad jag blivit bra på den här rutinen!) och sedan krasch i egen säng.

Just det! Så ska jag ju börja fila på en önskelista inför *trumvirvel* min födelsedag nästa vecka!

Förresten en gång till… Här kan ni se Therese Lindgrens senaste video:

1 Kommentar
Tack!

Tack!

Alltså…. Tack snälla snälla ni för all otrolig respons på inlägget både här och på Instagram igår – sms, e-post, kommentarer och jag vet inte hur många emoji-hjärtan.

Jag erkänner att jag (nästan för första gången) var nervös när jag skulle trycka publicera.

Eftersom… ja, mina föräldrars sjukdom är så väldigt privat. Plus att jag själv kan ju inte tänka tillbaka på den tiden utan att det väcker alla känslor igen.

Och tänk då hur det känns att få världens kärleksbomb tillbaka..?!

Helt fantastiskt!

Nu ska jag alldeles strax sova för det har råkat bli ännu en sen dag med mååååånga intensiva timmar med diverse jobb och vardagsbestyr.

Och så här har min Sleep Cycle-app sett ut de två senaste dagarna:

 

Ja, det finns en app att använda till och med i sömnen.

Ja, en kan trycka ”lyssna” och hör sitt eget snark. En otroligt skräckblandad förtjusning.

Ja, jag behöver sova lite bättre.

Inga Kommentarer
#burncancer

#burncancer

I samarbete med Victorian – Burn Cancer 

 

I helgen åkte jag ut till min mamma, enligt plan efter allt det där höstmarknandet och lekparkandet men också för att lämna över ett av Victorians Burn Cancer-ljus. Det finns nämligen få personer som mer passar in på beskrivningen om ”vem som är mitt ljus i mörkret” än min mamma.

Vi återskapade, av bara farten, hur vi firade positiva besked ”från Lund” – med bubbel i glasen. Det där med Lund innebär i vår värld, både då och nu, onkologen på Skånes Universitetssjukhus i Lund – där min mamma behandlades för sin cancer.

Vi är en cancerdrabbad familj. Jag gick bara i nian när min pappa drabbades första gången. Strax därefter fick min mamma en annan cancertyp. Strax därefter blev min pappa sjuk igen.

Det allra största traumat ligger såklart i att ha förlorat min pappa och att ha varit väldigt nära att förlora även min mamma. Allt inom loppet av bara några år. Men också i allt som det innebär att vara nära och se på när någon blir så här sjuk.

Det var en salig blandning av cellgifter, strålning, operationer, tappa hår, peruker, bra läkarbesked, dåliga läkarbesked. Jag har ibland skämtsamt sagt att jag fyllde 25 år redan när jag fyllde 15, men egentligen ligger det ju ganska så mycket sanning i det där.

Jag körde med min moped och handlade mat när mamma och pappa inte kunde, lagade mat när de inte orkade känna doften av mat, svarade i telefon och svarade på svåra frågor, satt bredvid och pratade, la på filtar när det behövdes vilas, planerade för hur vi skulle klara oss om det bara skulle bli vi syskon kvar. Samtidigt som jag försökte vara en helt vanlig gymnasietonåring med allt vad det innebär.

Och ganska så ofta kunde jag känna mig väldigt ensam i allt det här. Jag hade svårt att öppna mig om allt som pågick och hade svårt att se vilken som kunde förstå.

Och hur hänger allt det här ihop med ljus kanske ni tänker? Jo för Victorian skänker 10% av varje sålt Burn Cancer-ljus till organisationen Ung Cancer.

Ung Cancer är en ideell medlemsorganisation som bildades 2010 och som finns till för de unga vuxna som själva drabbats eller lever nära någon som drabbats av cancer. Ni kan läsa mer om Ung Cancers verksamhet HÄR.

Alltså en organisation som jag hade gett mycket för att den skulle finnas när jag var ungvuxen och allt det här hände.

Victorian har fem olika dofter på ljusen som ni hittar HÄR och så finns det en multibox med tre dofter i en och samma box – den hittar ni HÄR.

3 Kommentarer