Vardag

En dag på Tivoli

En dag på Tivoli

Jo men här hade en väl kunnat bo? Ett litet slott så där bara.

Igår överraskade vi tjejerna med en dag på Tivoli i Köpenhamn. Så mysigt och trots att en förstod att det var fejksnö lite varstans så infann sig julkänslan av allt det vita och all julpynt. De hade minst sagt gått all in med alla julgrejer.

När Althea ville åka massa karuseller och Juni var mindre sugen på detsamma så tog hon och jag istället en egen liten sväng. Det blev en intensiv timme för mamman i familjen, eftersom vagnen råkade vara kvar hos Andreas och Althea samtidigt som Junis favoritlek för tillfället är att springa ifrån sin mamma.

Minns så väl denna fasen hos Althea och jag hoppas, lika mycket nu som då, att den snart är över. Det där som syns ovan är hennes nu-sticker-jag-snart-min och då gäller det att hänga på.

Sedan att hon också råkade bli hungrig samtidigt varpå hon varvade löppassen med att ställa sig och skrika ”KORV!” vid diverse caféer . Till exempel på något lite mer posh café där fina damer satt och hade afternoon Tea. Populärt…

Sedan samlade vi ihop familjen igen och hittade ett ställe med våfflor och varm choklad. Dra mig baklänges vad god choklad. Varför smakar allting alltid bättre utomhus?

Lilla loppan somnade en stund i vagnen och vi kikade, ännu en gång, här uppe. Jag och Andreas hittade de godaste nudelsopporna vi ätit i något litet hål-in-i-väggen-ställe på vägen och äntligen fick vi sänka tempot lite och bara strosa runt.

Stora loppan fick en enorm sockervadd och så åkte vi slänggungorna, berg- och dalbanan och något annat åk som var på vatten där man skulle prickskjuta samtidigt, tills vi mådde illa och sedan började det bli mörkt.

Också roligt att min tävlingsinstinkt gjorde att jag gick bananas inne i den där prickskytte-grejen och sköt hej vilt. Alla i båten hade varsin färg på ”pistolen” och den färgen syntes på diamanten (som var det man skulle pricka) om man prickade först. Min blå färg syntes nästintill jämt under åkturen (yay!) tills pojken som satt framöver oss lite tyst sa ”mamma det blir ju aldrig min färg…” och jag insåg att (vuxna) jag kanske skulle chilla lite.

När det började mörkna så blev det också mycket folk på Tivoli att jag fick panik. Stora folksamlingar och hålla reda på mina barn är inte en av mina favoritaktiviteter. Så då packade vi snabbt ihop oss och gav oss iväg mot tåget hem.

 

1 Kommentar
Veckans

Veckans

Veckans bästa: Att jag varit på gymmet inte bara en utan två gånger denna vecka. Såååå hög tröskel att komma in i träning som en förlorat, men snart så är rutinen förhoppningsvis tillbaka, yay på det.

Veckans sämsta: Här väljer jag nog mellan mitt (förlorade) minne och min dators kollaps. Jag uppdaterade den senare med hopp om att den skulle fungera snabbare och få lite mer kompatibelt operativsystem, men icke… den är långsammare än någonsin. Dags att lämna in på närmaste Genius Bar tror jag.

Men priset får nog mitt minne ändå. Det märks att den här intensiva hösten (eller kanske året?) har börjat ta ut sin rätt. Denna veckan har jag tappat bort plånboken inte mindre än två gånger, tappat bort viktiga kvitton, tappat bort min gymtagg and the list goes on…

Veckans sjukaste: Kanske ändå får vara att jag kom ihåg Andreas namnsdag i år! Det har aldrig hänt på tio år. Visserligen är namnsdagar inte något särskilt att fira stort men det har blivit lite av en grej här hemma att Andreas alltid kommer ihåg min och att jag alltid glömmer hans. Ibland till och med efter påminnelser från andra.

Veckans skräm: Dels tomten som våra kontorsgrannar placerat precis runt ett hörn så att varje jobbslut denna vecka har inneburit en halv hjärtattack av den där meterhöga gestalten. Och så Andreas skrämselattack när jag kom hem idag…

Det hör till vanligheterna att tjejerna gömmer sig i hallen för att hoppa fram och skrämmas, och så spelar en lite rädd och hickar till. Denna eftermiddag så hoppade Andreas fram från förrådet strax efter att tjejerna hoppat fram och jag blev så rädd att jag började gråta. Bra prank!

Veckans lunch: Blir absolut avocadotoasten som ni ser på bilden. Från en nyöppning av ett lunchställe i staden där jag jobbar och den fick mig att vilja försöka mig på en avocadotoast med chilimajo på direkten. Visserligen blev jag aningens besviken på att de hade så få vegorätter på menyn, denna toast var faktiskt den enda jag ”kunde” äta, men visst den vägde upp.

Just nu: Kollar vi på Svartsjön och jag är glad att jag knappar på tangenterna samtidigt för den är så läskig.

I helgen: Söndagen är oplanerad men imorgon ska vi till Tivoli i Köpenhamn. Tjejerna vet ingenting ännu. Tidigt tidigt imorgon ska vi väcka dem och överraska med en utflykt. Längtar redan till att få se deras stora nyfikna ögon.

Inga Kommentarer
När någon försöker ta ens kaffekoppar

När någon försöker ta ens kaffekoppar

Se vilken söt servis jag loppade för ett litet tag sedan! Den är säkert en helt vanlig kaffeservis men har hemma hos oss blivit lekservis till tjejerna.

Tyckte 1. att den var söt 2. att det var roligt att det fanns så många delar till den.

I skrivande stund har vi dock en kopp mindre på grund av olycka i diskhon. Den som vi försökte laga med mjölk(?!) men som tyvärr inte fungerade alls.

Vill ni veta något roligt? När jag hittade denna servis på loppis, och ropade till Althea att hon skulle komma och titta ”på något som vore urfint till lekstugan”, så kom det fram en dam till mig och försökte ta brickan med porslin ifrån mig.

”Innan du köper denna ska jag bara ta en titt först. Den är ju liiiiiiiite för fin för att ha i lekstugan.” hörde jag.

Eh…. Kanske inte spelar någon roll om någon annan tycker det? Plus att jag tänkte att om man haft en lite mer ödmjuk inställning, och kanske lite mindre tilltro till att hon kunde gå in och bestämma detta, så kanske jag tänkt annorlunda.

Nu blev det istället ett bestämt ”ja fast nu har vi ju bestämt oss för den här, vi är kanske inte helt säkra på om den hamnar i lekstugan, men det bestämmer ju vi.”

Ställa den på en fikabricka och dricka varm choklad kan man också göra!

1 Kommentar