Vardag

It’s an end of an era

It’s an end of an era

Igår överraskade vi min fina mamma som hade arbetat sin allra sista arbetsdag…

Med hennes favoritchokladtårta, bubbel och ballonger. De sistnämnda till barnens stora förtjusning.

Alltså det är nästan lite svårt att förstå, och då är det inte ens jag som gått i pension, men hon har ju så länge jag kan minnas jobbat – ofta ganska så mycket – och nu väntar något helt annat.

Stort grattis i alla fall fina mamma till ett nytt kapitel 🎈

3 Kommentarer
Planer för uteplatsen

Planer för uteplatsen

Inlägget är i reklamsamarbete med Kilamöbler.se 

 

Tänk egentligen så härligt att det verkligen är ”värt” att fokusera idéer om hur rummen utomhus ska se ut i år. Vädret i maj har det verkligen inte varit något att klaga på och jag tror inte jag frusit eller svurit över vädret en enda gång.

Bara en massa lovsång till vädergudarna.

Vår uteplats är ganska så tilltagen med en stort utedäck med pergola över en viss del. Den som syns här.

Pergolan byggde vi förra året och hade då matbordet i denna hörnan. Det har nu fått flytta på sig och bor istället längst med det skruttiga garaget.

För utedäcket har vi som vision att bilda som tre olika rum – en matplats, en del där vår gamla kökssoffa i trä ska få stå tillsammans med stolar (eller kanske pallar?) och ett lägre bord och så delen som syns på bilden där solstolarna finns.

I denna delen tänkte vi fokusera på att få lite som en vilolounge, eller ja… kunna hänga, slappa och kanske till och med lapa sol (om det tillfället skulle ges med två små) hur man nu ska benämna en sådan plats.

Kanske ha som mål att läsa ut en bok här i sommar?

Det vi letat efter är en dynbox att kunna putta ner dynor i (de vita till solstolarna släpar vi just nu in i vardagsrummet om kvällarna) och jag tackar, bockar och bugar att jag genom detta samarbete fick veta att de har vita dynboxar på kilamöbler.se nu.

Tänkte att en vit kanske smälter in fint mot väggen men annars kanske grå?

Och när vi ändå är inne på det här med uteplatsen så kan jag passa på att nämna att vi bestämt oss för vad det ska bli av det där gamla skruttiga garaget som är fallfärdigt. Det blir (tänk gärna en trumvirvel här) en pool.

Men mer om poolprojektet lite senare för dels så blir det inte start förrän som tidigast till hösten (då vi lovat oss själva att inte ha några projekt i sommar) och sedan så ropar maken på mig och det är dags att inleda tittande på Peaky Blinders fjärde säsong.

 

Inlägget är i reklamsamarbete med Kilamöbler.se 

Inga Kommentarer
Tre texter från senaste tiden

Tre texter från senaste tiden

Ibland så läses det en rad eller två här hemma, nuförtiden mer magasin än böcker eftersom den lugna tiden är knapp, och som så ofta vid läsning är det något särskilt som poppar ut ur texten och träffar en. På ett eller annat sätt.

Som intervjun med Miranda Kerr i senaste Damernas Värld.

Vi kikar lite närmare:

Först blev jag (nästan) provocerad. Meditation innan tuppen galt, torrborstning och därefter en citrusspray…….? Kom igeeeeeeeen liksom.

Men efter den första, impulsiva provokationen, så insåg jag att jag baske mig (egentligen) skulle vilja starta dagen på samma sätt.

Inte ett virrvarr av trötthet från att ha kommit i säng för sent, snoozning och därefter rush.

Kan en kanske försöka? Finns en viss risk att jag somnar vid morgonmeditationen eftersom jag är en av landets mest morgontrötta människor dock. Men lovar att rapportera när jag lyckas byta ut det vana snoozeträsket-fingret mot tryckande på citrussprayen.

Från samma tidning kommer Pär Lernströms befriande inte-vilja-bli-ihågkommen.

Just för att jag ibland kan bli lite stressad över dagens klimat att en ”ska vara något stort” och i ljuset av detta känna mig ganska så… beige..? Ingen särskild talang, lagom bra på mycket visserligen men inga talangjakter, sportmästerskap eller utmärkelser.

Nu säger jag detta med en stor dos av distans, så ni behöver inte bli rädda för min sinnesro, men ja, tanken om ”vad lämnar jag till eftervärlden egentligen?” Har sprungit förbi hjärnkontoret.

Och då var det så uppfriskande att läsa om någon som tänkte på ett helt annat sätt och det fick en själv att fokusera om i tankarna.

Och så sist…

Denna text som Micaela Forni la upp på sin Instagram (som ni hittar HÄR) som bara var en fin hyllning till kroppen helt enkelt.

2 Kommentarer