Vardag

Så slutade hon andas…

Så slutade hon andas…

Denna helg har verkligen gått på temat ”ta dagen som den kommer” för både lördag och söndag.

Igår gick vi bara ut, hamnade nere på stan, jag provade lite vårnytt, vi handlade hem massa goda ostar. Idag fick stora loppan bestäma schema och det blev en tur till lekland och därefter tacos till middag. Något mer ansträngande än så har vi inte haft för oss. Knappt städat undan här hemma.

Så välbehövligt efter en intensiv vecka.

Så var det ju det där som hände i veckan… HÄR knystade jag litegrann att det var något som hänt.

Förra veckan var det stora loppan som var sjuk och denna veckan var det lilla loppans tur. Tror att jag ropade ett ”vi klarade oss ganska lindrigt i vabruari i år ändå?” lite för tidigt…

Juni fick först hög feber och efter febern kom en envis hosta. Hostan i sig har gjort att hon sovit dåligt, vilket i sin tur har gjort hennes humör… inte på topp.

Hon har varit arg helt enkelt.

Vilket en annan också blir när man inte sover på flera dagar. Så klart.

Så i onsdags var det en helt harmlös, högst vardaglig, situation som blev något helt annat.

Jag skulle byta blöja på henne på eftermiddagen och hon ville helt enkelt inte ha någon ny blöja på sig. Hon krumbuktade runt på skötbordet och var allmänt vresig. Ett skötbord är inte direkt någon bra plats för att utöva gymnastiska runtrullningar på. Särskilt inte ur ilska.

Så till slut sa jag till henne lite mer allvarligt att vi bara skulle ta på henne en ny blöja och hann tänka ”det ÄR ju BARA en blöja!!” innan hon blev så arg att hon började tokskrika.

Nu har ju vår Juni en stor dos humör så att skrika när något inte blir som hon tänkt sig är liksom ingen ovanlighet. Men så plötsligt blev det helt tyst.

Hennes ögon rullade bak i huvudet, bara ögonvitor syntes, det kom inte ett endaste andetag och så förändrades hennes färg i ansiktet till något mer blått/vitt. Hann väl inte se precis vilken nyans det handlade om men normalt var det inte.

I den stunden slutar man tänka och istället bara agerar.

Jag slet upp henne från skötbordet och for ut från badrummet. Antagligen i någon form av tanke att få större yta och därmed mer luft. Eller kanske att bara få henne till mig.

När jag lyfte henne märkte jag att hon var helt slapp. Hon var alltså helt medvetslös och andades fortfarande inte.

Efter en stund utanför badrummet så hörde jag henne dra ett andetag för att sedan ”kvickna till”. Säkert handlade hela förloppet om några sekunder, men kändes evighetslångt.

Då ställde jag henne först framför mig bara för att se henne rakt i ansiktet och se att hon andades och fick tillbaka färgen.

Sedan blev jag superlugn. Pratade med henne lugnt och sa att jag såg att hon blev väldigt arg. Strök henne långsamt på ryggen och satte henne sedan i mitt knä. Där satt hon lite omtöcknad en stund medan jag lugnade även Althea som hade varit med på toaletten och sett alltihopa. Förklarade att Juni hade fått en kramp för att hon blev väldigt ledsen.

Stackars henne också. Hon förstod på sekunden att något var fel när det hände och blev väldigt väldigt ledsen.

Till saken hör att jag sett en pojke få ett s k affektanfall, som detta heter, en gång på ett lekland. Han ramlade och blev ledsen och var sedan borta en ganska så lång stund. Så tack vare att hans pappa och jag började prata den där gången om vad det var som hände (denna pojken hade det kroniskt) så förstod jag ganska så direkt vad det var som hände Juni.

Sedan var allt egentligen som vanligt resten av dagen. Förutom en mamma som vakade som en hök över sina barn, särskilt den lilla, och även om jag tänkt kraschlanda i soffan där på kvällen så gick det inte.

Istället lyfte jag Juni ur hennes säng, la mig och snusade i hennes nacke och vaknade si så där varannan timme hela natten för att kolla att hon var ok.

För även om jag visste lite vad det handlade om sedan innan, haft ett superfint samtal med sköterska på 1177 och förstått att detta är helt ofarligt så…

Ja, från det att våra små kommit till livet så är det vissa saker som man har valet lite spak över.

Andas och blå hudton är två av sakerna.

Så många gånger jag legat bredvid både Althea och Juni och noga kikat att deras bröstkorgar höjs och sänks, lagt handryggen mot deras munnar för att kolla en gång till och ibland till och med nypt dem (försiktigt, jag lovar) i armen för att kolla att de är med. Så när det där andetaget inte tas och ansiktsfärgen blir blå så är det som att alla ens värsta farhågor besannas, även om bara för en sekund.

Med hela den här uppsatsen ska jag nu ta kväll och hoppas på en påskvecka nästa vecka där våren kommer, vi får vara friska och får fina lediga dagar ihop mot slutet av veckan.

2 Kommentarer
Strumpor blev kaniner

Strumpor blev kaniner

 

Hej lördag… Vi har gjort ganska så lite av högre ansträngning denna lördag. Sovit till sent, strosat ner på stan en runda och nu blir det alldeles snart kvällsbad.

På vårt skåp här hemma står nu lite påskpyssel av gamla strumpor. Vi tog ett par av stora loppans gamla strumpor och fyllde med ris och förvandlade dem till små kaniner.

Så här —> ta ett par gamla (kanske rentvättade är som fräschast) strumpor, fyll ris upp till hälen ungefär, slå en gummiband runt, fyll på med lite mer ris och slå sedan ett gummiband till.

Runt det första gummibandet knöt vi en rosett och sedan klippte vi av längst upp och formade små öron.

Nu ska jag bygga badskumsberg med tjejerna! Hoppas att ni har en fin lördag.

1 Kommentar
Pyjamasparty och ickesömn

Pyjamasparty och ickesömn

God morgon fredag… Det är en trött person på andra sidan tangenterna idag. Stackars Juni är fortfarande inte frisk och har en sådan elak (och envis) hosta.

Hon verkar ha fått något virus som går just nu där det först är hög feber som sedan följs av en envis hosta. Hon hostade igår stackaren så jag trodde att lungorna skulle hoppa ur henne.

Och vi försökte med allt vi kunde tänka på för att försöka hjälpa henne – hennes inhalator med luftrörsvidgande, huvudändan upphöjd, hushållsknepet med hackad lök i en skål med varmt vatten, ett öppet fönster för att få in kall luft och till slut att sitta upp och sova med henne.

Så efter en natt med ”sömn” i upprätt läge i ett kallt rum som luktar lök värre än en kebaberia så är undertecknad en anings mosig.

Men… som bilderna visar hade jag och stora loppan lite bus för oss igår eftermiddag innan sovrummet lökades ner. Vi hade pyjamasparty i sängen och käkade donuts – nerkladdade lakan till trots så var det riktigt roligt (och gott!).

Ha en fin fredag peeps!

1 Kommentar