Varför vi älskar ALV

Varför vi älskar ALV

Och så har vi nu varit en ny omgång på Astrid Lindgrens Värld och vi älskade det precis lika mycket denna gången. Här kommer lite om årets besök:

Vi började igen med att gå till Lilla staden och Stadshotellet var lika gulligt denna gång. Eller vänta, nu ljög jag ju…

Vi började ju med att fylla på energidepåerna med korv. Kan inte alla korvmojar se ut så här?

Därefter kollade vi in Lilla staden.

Och så smög vi inom kolaaffären och köpte gräddkokt och Pippi-pengar som dessert efter korven.

Innan det var dags att gå till just Pippi och se en första föreställning. På tal om det där med föreställningarna så hade jag och Andreas ett öga på schemat för dagen men lät hela tiden tempot styras av tjejerna.

Ett tips är att ha ungefär 30 minuters marginal till den föreställningen ni vill se. Då har man all tid att strosa dit, leka med allt det spännande som finns på vägen (längs alla stigar finns någon lek att leka eller något nytt att upptäcka) och därefter ta plats i lugn och ro.

Ungefär 10-15 minuter innan start är ganska lagom att vara på plats. Det är också så fiffigt att redan då börjar skådespelarna röra sig runt och lite småsaker händer, för att fånga upp de där små som ibland kan ha lite svårt att vänta.

 

Pippi följdes av Emil och allt i strålande solsken. Vi trodde att det skulle vara kallt och regna en del så vi var förberedda till max på sådant väder.

Tur var väl det eftersom himlen öppnade sig och det blev storm runt 17-tiden men innan dess fick vi istället plocka av oss plagg efter plagg och fylla vagnen.

Till nästa sak vi älskar med ALV:

Omgivningarna! Hur fint?

Eftersom skyfall och åska med blixtrar drog in när vi skulle se dagens sista föreställning (Bröderna Lejonhjärta) så bröt vi lite tidigt och drog oss tillbaka till vår stuga för att torka upp.

I en sådan här liten röd stuga i bodde vi i år. Nu var vi aaaaaaningens sent ute att boka boende (läs: några dagar innan vi skulle åka) så det var detta som fanns kvar. Verkligen mysiga men utan toalett, dusch och rinnande vatten och det måste jag nog säga är bekvämligheter som jag uppskattar.

Men också för att resterande en annan stugmiljö ser ut så här:

I närheten av receptionen ligger många helt ljuvliga stycke och boenden. Missa förresten inte att gå in i receptionen – där finns en hörna med utklädningskläder och våra tjejer hängde där en låååång stund.

Runt häromkring ska vi boka boende nästa år!

Efter att vi torkat upp i stugan gick vi till Majkens Kafé för middagsbuffé. Och här kommer ett litet pip: det var inte gott. Med betoning på inte. Där blir det inte en bokning nästa år.

Hopp till lördagsmorgon och en loppa som fyllde sex hela år. Blev firad med skönsång och trumpetfanfar via FaceTime i en stuga helt klädd i furu. Stugan som hon var helt eld och lågor över och sa ”var det mysigaste hon varit med om”.

Morgontoalett på servicehuset och därefter frukostbuffé – livet på en pinne!

En liten som var en anings hangry och tyckte det var dags för frukost NU.

Efter denna, som också var på Majkens Kafé och var GOD, så väntade ännu en dag inne i parken. Även denna i stekande hetta och därav fri tillgång till glass och doppa-tårna-pauser.

I år hittade vi ett nytt favoritställe – hos Nils Karlsson Pyssling – mäktigt att få känna sig yttepytte liten för en stund.

Klockan hann bli 21 innan vi lämnade Vimmerby, så nöjda och med längt inför nästa gång vi kan åka.

1 Kommentar
Väskorna packade och ett återupplivningsförsök

Väskorna packade och ett återupplivningsförsök

God morgon för första gången på väldigt länge!

Det gick ju sådär med mitt återupplivningsförsök här inne sist. Det blev mer av en konstgjord andning som inte gav effekt.

Varför det varit lite tyst här? Det har helt enkelt varit för mycket den senaste tiden, kanske till och med det sista halvåret.

Jag har jobbat väldigt mycket, barnen har haft åkommor som bara löst av varandra (till slut hade de varit sjuka så mycket att vi köpte en ångtvätt som vi sanerade hemmet med VARJE dag) och de har också varit inne i en fas där de inte somnat på kvällarna, detta och mycket annat – vi har helt enkelt inte fått ihop det.

Ni som följt mig länge vet att jag tycker att det viktigaste är att få till en bra vardag och har alltid uppskattat just vardagen. Men tyvärr inte riktigt den senaste tiden.

Att jag sedan fick magkatarr var bara som grädde på moset…

Men(!) nu har vi inlett semestern, totalt isolerat oss i några dagar, njutit av att fixa hemma och jag känner att vi snart är tillbaka.

Detta inleddes redan lite innan semestern men faktum är att vi inte använder årets semester till att släppa alla rutiner och go bananas, såsom det kanske kan vara under sommartid annars, utan istället tvärtom. Vi använder semestern till att sätta alla rutiner.

Aldrig har vi hållit så noggrant på sov-, mat- och träningsrutiner som de senaste dagarna. Just för att detta ska sitta sedan när vardagen rullar igång igen i augusti.

Så kanske vi kan vända denna trenden?

Med detta sagt så packade vi väskorna igårkväll och beger oss idag på en överraskningsutflykt till Astrid Lindgrens Värld. Tjejerna vet fortfarande inte vart vi är påväg och det är ungefär hur kul som helst.

Förra året var första gången vi åkte hit och om det besöket kan ni läsa HÄR. Det är inte riktigt samma värme i år, istället har vi en hel väska med regnkläder i beredskap, men vi håller alla tummar vi har för att det i alla fall är uppehåll.

1 Kommentar
Det jag inte berättade igår…

Det jag inte berättade igår…

…var att jag satt på ett tåg och skrev. Jag var, hemligt, påväg till Västerås och The Steam Hotel där vi skulle samlas ett gäng tjejer och ha möhippa för Anna.

Anna är en av mina nära ”Uppsala-kompisar” som jag lärde känna när vi hamnade i samma klass första terminen på universitetet. Som nu är 15 år(!) sedan.

Vi klickade när hon stegade fram och drog en rolig historia som jag, och hon, fullständigt bröt samman av skratt över – medan inte en enda annan skrattade.

Sedan följde fem år av pluggande, utekvällar, livet och sista året där vi delade studentlägenhet.

Jag fick äran att dela rum med Anna och här sov vi gott inatt efter en något sen kväll som slutade med några varv rundpingis i hotellet lobby.

(De hade alltså pingisbord där, så det var således meningen, inte så att vi spårade ur och spontanade ihop pingismöjligheter…)

Ett stycke fint badrum. Kanske mer exakt duschrum, men jag säger alltid badrum av någon anledning…

Anna hade fått göra lite uppdrag under dagen och till sist rövades hon bort från Stockholm med destination Västerås. Där väntade vi, Anna fick ansiktsbehandling på spa:t och sedan möttes vi alla upp för middag på The Chamberlin.

Förrätt med mozzarella, broccoli, gröna tomater, någon örtolja och hackade jordnötter.

Varmrätt med vit OCH grön sparris (perfekt kokta!) och en risottto gjord på… kan det vara svarta bönor och några linser? Glömde fråga och trodde att jag skulle kunna hitta den på menyn nu i efterhand, men tyvärr inte. SÅ gott var det i alla fall och jag vill hemskt gärna försöka mig på en kopia i hemmaköket.

När maten landat i magen och Anna fått öppna presenter från oss alla och gissa vem som gett vad så åkte middagskläderna av och baddräkt och morgonrock på.

Hur mysigt är det inte att strosa runt i de där spa-hotellens morgonrockar och tofflor?

Vi åkte upp till sjunde våningen och återvände till spa:t för ett dopp i poolen. Ingen jobbig utsikt alls.

Efter pooldoppandet kom en barrunda och sedan rundpingiset innan det var dags att säga godnatt runt 02-snåret (gah!).

Jag vaknade redan klockan 06 eftersom den enda gången jag är morgonpigg är när jag ska resa någonstans – p g a är nervös att jag ska försova mig och missa tåg.

Jag lyckades i vart fall somna om en liten stund och sedan blev det hotellfrukost. Lovade mig själv att äta en sådan här frukost varje semestermorgon – fröknäcke med färskost, en liten bit lax och citron, machesallad, groddar och tomat + en bit brie och sedan havregurt med fruktbitar, solrosfrön, pumpakärnor, kokosflakes och hallonsylt. Hej och hå så gott!

Och – havremjölken till kaffet är inte dålig, även om kaffet ser lite delat ut, jag var så hungrig bara så jag fotade exakt en sekund efter att jag hällt i mjölken.

Denna frukost hade man väl kunnat stå ut med varje sommarmorgon?

Nu har jag ”bara” en timmes tågresa och sedan är jag hemma igen. Det är helt vansinnigt hur hemmakär jag blivit på sistone. Jag lämnar ogärna familjen och efter att ha varit borta ett dygn så känns det som att hjärtat fullkomligt skriker efter dem.

1 Kommentar