Frukostgäster och en fransk middag

Frukosten igår var alldeles fin och mysig. Det är faktiskt ett förträffligt sätt att börja sin dag på – frukost med fina vänner.

Dagen därefter blev lite mer ”hoppsan hejsan”. Vi var nog lite trötta efter det tuffa schemat i fredags och hittade därför inte alls energi till den trädgårdsdag som vi hade planerat att ha. Istället gick vi ner på byn en runda och strosade runt efter lite nytt till Bönan.

Vi har i flera veckor nu haft ett presentkort på en härlig barnbutik här i stan och visst är det konstigt med presentkort? När man har dem så hittar man plötsligt ingenting. Så trots flera vändor i denna butik så har vi inte fått med någonting hem.

En sista runda på Glassbåten innan de stänger för säsongen blev det också. Under besöket på Glassbåten upptäckte jag också vilket praktiskt plagg en poncho är under amningstider. Jag har nämligen inte riktigt vant mig vid att vara helt bekväm med att ta fram bebisens mat på offentliga platser ännu. Men jag tänker inte heller gömma mig, åka hem och mata henne eller något liknande – det är absolut inga konstigheter med amning. Det handlar bara om att hitta en lösning som är bekväm både för mig och för min lilla dam.

När vi kom hem efter glasspausen så kom vi på en alldeles strålande idé (efter några minuters vilopaus på soffan) att bjuda in lite vänner på Moules Frites. Sagt och gjort. Vi ringde några samtal till några av vår närmsta vänner och plötsligt hade vi en spontan middagsbjudning som vi lagade tillsammans och som doftade av det franska köket.

Och vet ni? Till maten serverade vi några glas vin (inte till mig då så klart) och vi satt i flera timmar och bubblade om allt mellan himmel och jord. För första gången sen vår lilla Böna kom så tror jag faktiskt att jag liksom smakade vad maten smakade och kunde hänga med i samtalen (ganska ok i alla fall).

Lillan sov så tungt bredvid mig i sin trygga barnvagn – vilken underbar sensommarkväll.

Inga Kommentarer
Frukostbesök

Frukostbesök

Bara att tillsätta mjölk sedan har man färdig våffelsmet.  Från smarta fyndbutiken Lidl. 

Om bara några minuter får vi frukostsällskap och som onyttig avslutning kommer vi att servera våfflor. Därför kunde jag inte låta bli att testa denna ”shake and bake”-variant när vi var och storhandlade.

Nu blir det upp till bevis om den smakar lika gott för gommen som för plånboken (9,90 sek/styck).

Inga Kommentarer

Att höja tempot

Ett bra tag nu så har mitt tempot gått lite mer på halvfart i jämförelse med vanligt och jag kan inte säga att jag har stressat särskilt mycket. Det har varit ”mycket” om jag haft någon tid, som exempelvis en BVC-tid, att passa under dagen. Och precis så här ska det vara i början (enligt min mening) när tiden istället läggs på att bara känna in dagen och låta lillstrumpan bestämma tempot.

Idag har vi dock gått från noll till hundra om man ska försöka göra någon liknelse. Dagens schema har  ungefär sett ut och ska se ut som följer:

  • 08.00-10.30 Frukostfika på jobbet och visa upp lillan för första gången för kollegorna
  • 11.00-11.30 Efterkontroll hos barnmorskan 
  • 12.00-13.00 Lunch med Skrutten och hans kollegor
  • 14.45           Får besök av svärmor
  • 16.15           Åka och skrota vår gamla bil
  • Därefter       Se fotboll och om vi hinner en AW innan…
Ja, jag säger då det…
Lite ont i magen hade jag när jag slog upp ögonen vid dagens uppvaknande. Inte bara det att jag skulle köra bil för första gången med lillstrumpan på alldeles egen hand, utan vi skulle hinna med ovanstående punkter också. 
Och hur har bebisen reagerat? Hon har… *trumvirvel* sovit precis hela dagen. Hon har alltså sovit sig igenom hopp mellan babyskydd och vagn, fika med gosande kollegor, bilfärder, efterkontrollen hos barnmorskan (där hon tryggt passades av sin mormor) och lunch med sin pappa ute på golfrestaurangen. 
Precis när jag tagit sista tuggan av min lunchlax så vaknade hon. Då tackade jag golfrestaurangen för deras omklädningsrum med tillhörande toalett som gjorde att jag och lillan lugnt kunde tacka för oss och sedan klara av både amning och blöjbyte för oss själva i omklädningsrummets lugna vrå. 
Lillskruttan tackade sedan för maten genom att ”göra ner sig” så att det fick bli ny blöja, nya kläder och nya lakan i vagnen – allt detta skött från bagageluckan på bilen. 
Och vad gör lillan nu? Sover, igen minsann. Hon är tusan inte svår att hålla tillfreds den där gullungen. Tilläggas ska att självfallet har jag stoppat i schemat om det hade varit minsta antydan till att hon inte var bekväm med dagens tempo, men det verkar ju ha gått alldeles utmärkt. 
Livet på en pinne som småbarnsförälder. Nu ska jag ta några minuter och bara snusa henne i nacken. 
Inga Kommentarer