Projekten fortsätter…

Projekten fortsätter…

Inga Kommentarer

Mätta och belåtna, och så är det ju lördag också

Utan att vi (faktiskt) hade några planer idag så lyckades dagen bli väldigt innehållsrik.

Att en vän kom för att hjälpa oss komma vidare på staketprojektet gjorde att vi var uppe redan tidigt och fixade frukost. Medan killarna slet i trädgården tog jag Strösslan och Bönan för en promenad.

Efter att staketarbetet avslutats för dagen så bjöd vi in vår hjälpreda tillsammans med hans fru på middag. Vi gick all in och gjorde en chili som lutade lite åt pulled pork-stuket.

Gott så det förslog (om kocken själv får säga det) och efter massor av skratt och samtal om både det ena och det andra så går vi nöjda och glada till bädden.

Inga Kommentarer

Uppe med tuppen för att hitta på roligheter?

Nej, kanske inte roligheter. Dock städning. Och det är nog inte vad jag skulle lägga in i kategorin roligheter. Idag bestämde jag mig för att (återigen) stiga upp efter att lillan fått sitt morgonmål. Det är något speciellt med att tassa upp när lillan somnat om och se staden vakna.

Så redan tidigt under dagen fick köket sig en genomgång och skurning. Inte alls för att jag tycker att detta sätt är det bästa att starta en dag på, inte alls, men det såg faktiskt inte klokt ut här hemma. Det märks att vi inte haft energin på det rätta stället denna veckan. Lite ”baksmälla” efter förra veckans intensiva vecka kanske?

Energin verkar dock ha hittat tillbaka idag. Köket är som sagt städat, lillan har fått matomgång nummer två och två och en halv, en runda till grannstaden väntar i eftermiddag och en promenaddejt är bestämd med lillasyster med dotter om bara en stund. Till och med morgontidningen har hunnit bli läst och soporna är slängda i soptunnan strax innan morgondaggen började torka till.

När jag läste morgontidningen så såg jag ett inslag om vad dagens kommunikation genom e-post, facebook med mera och avsaknaden av kommunikation ansikte mot ansikte gör med oss. Utan att ge mig in i debatten till fullo så måste jag bara flika in att även om jag är allt för att den bästa kommunikationen är just ansikte mot ansikte och ingenting kan egentligen gå upp mot att ses ”IRL” så är jag väldigt glad för dagens tekniska kommunikationsmedel.

Ta som exempel vår chatt mellan tjejkompisarna. Vi har en tråd i appen Whats App, fem väldigt nära väninnor som snart befinner sig i tre olika städer, och i denna har vi kunnat följa med varandra under graviditeter, utekvällar, bebisfödande med mera under sommaren. Jag är ytterst glad för detta, vi har liksom mycket lättare kunnat följa med varandra och även om vi inte träffats i ”verkligheten” så har det känts som så ändå. Det känns inte som om vi missat många av varandras speciella ögonblick under denna sommar som varit.

Den där chatten är som vår mötesplats och en mötesplats där vi har högt i tak och framför allt mycket mycket kärlek.

Inga Kommentarer