I love milk

I love milk

Ja det tror jag det. Inte ens tre månader fyllda och lillan väger strax över 7 500 g. Vi inviger nu storlek 68. 

Inga Kommentarer

Vem ska jag väcka först?

Till vänster om mig i soffan snarkar en familjemedlem och till höger om mig en annan.

Den ena är en man i sina bästa år med gråa mjukisbyxor och en skäggväxt som ser ut att vara odlad i cirka någon vecka. Ungefär precis då som den börjar stickas för oss andra.

Den andra är en bebis som alldeles strax fyller tre månader och som bär en prickig pyjamas som hennes mamma redan köpt tre storleksvarianter av för att 1. den var hennes första pyjamas, 2. bebisen växer fortare än fortast och 3. hennes mamma är alldeles för blödig för de konstigaste saker.

Båda två behöver egentligen väckas. Den stora människan för att det är dags att packa ihop oss för natten och jag tror att han blir föga imponerad om jag låter hela familjen campa på soffan i natt. Den lilla människan för att denna behöver ett bad innan det är dags för nattsömn.

Det är dock något i mig som säger ”väck aldrig en bebis som sover…”.

Nu må det vara så att det där ordstävet egentligen innehåller ordet ”björn”, men budskapet är nog ändå detsamma.

En lite smått skäggig man i sina bästa år blir nog kanske inte heller så glad av en väckning.

Eller så kanske jag kollar in webbisar en runda till och drömmer mig bort till minnet av när vi själva stod där, stolta med vår dotter i hennes lilla plastsäng och tryckte iväg en bild som en första hälsning till omvärlden.

Inga Kommentarer

Såld soffa, ny soffa och blodad tand

I dagarna fick vi hem vår nya soffa (som vi köpt av svägerskan eftersom vi gjort en mindre soffrokad i familjen) och så glada vi är för detta. Vi var mer än trötta på den soffa som vi hade, inte alls för att det var någonting fel på den, vi hade dock vuxit ur den bara.

Två vuxna, en bebis, en hund och en katt. Det kräver lite storlek på en soffa.

Vår gamla soffa slängde vi ut på Blocket. Efter bara någon timme så började intressenterna att skicka e-post och idag kom en trevlig tjej och hämtade med sig soffan. Varken hon eller jag var några fans av att pruta eller deala (som man kanske ska vara när man kränger saker via Blocket) men vi blev nöjda med uppgörelsen efter några taffliga businessförsök från både parter.

Och vi är superglada att vi nu är en soffa mindre efter några dagar med dubbla soffor i vardagsrummet och inte minst för att vi inte bara fått in en ny, större, soffa utan att vi också fick bra betalt för vår gamla soffa.

Efter denna ”Blocketlycka” så känns det nästan som om jag fick lite blodad tand och skulle vilja rensa upp här hemma och få iväg saker som vi ändå inte använder. Det känns nämligen mycket bättre att någon annan köper och använder sakerna en tid till, istället för att man bara ska slänga dem.

Snälla syster var här och tog en kaffe och då höll ett öga på bebisarna i soffsäljarstunden och då fick vi både hjälp här hemma och Bönan fick också träffa sin kusin. Att sedan jag och syster fick tillfälle att dricka en kopp kaffe och prata av oss gjorde ju inte dagen sämre.

Inga Kommentarer