Snart helg igen

I förra veckan var det mycket ståhej, jag försökte i alla fall hinna äta, sova och andas, men ståhejet var för bara trevliga saker.

Min kära Skrutten fyllde nämligen hela 30 år. Och detta skulle självklart firas.

Vi hade lite fikakalas med familjen inplanerat på själva födelsedagen, som var på söndagen, och hade redan börjat baka vid påskledigheten (för att försöka undvika panikstress).

Sedan hade jag först tänkt att bara jag och Skrutten skulle ut och äta på lördagskvällen… Tills jag kom på – hur kul tycker han att det är? Att sitta på restaurang med sin gravida flickvän som inte ens kan dricka en sipp vin och som ögonlocken börjar klippa på strax efter klockan 20?

Därför spontanplanerade jag och Adis, en av Skruttens bästa vänner, ihop en överraskningfest hemma.

Förutom att Skruttens hjärta höll på att kollapsa vid själva överraskningsmomentet så blev det en fantastisk tillställning. Goda vänner, god mat och massor av skratt.

Och nu är det snart helg igen och denna helgen ser ut att bli klart lugnare och än så länge är den helt oplanerad.

Inga Kommentarer

Prosit!

Jag försöker hinna andas lite mellan nysningarna och snörvlingarna, men lätt är det inte.

Den här vårförkylningen som jag dragit på mig verkar vara en ganska så envis sådan. Men det kan ju vara för att den där våren fortfarande är vinter.

Jag längtar så mycket efter den där våren så det nästan spritter i kroppen. I fredags när det snöade (för ungefär miljonte gången denna vintern) så visste jag inte riktigt vart jag skulle göra av humöret.

När vårsolen å andra sidan visade sina underbara strålar i helgen så visste glädjen inga gränser. Ok, det kanske är att krydda lite, men typ så var det…

Vi spenderade varje solig minut utomhus. Jag drog på mig gamla ”arbetskläder”, vilket innebär att jag fick på mig ett par gamla tajts med målarfläckar på som var lagom i storlek så att jag i vart fall fick dem upp över låren, och sedan grejade vi i trädgården.

Vilka högre makter behöver jag be till för att det ska bli så i helgen igen?

Inga Kommentarer
Välkommen vecka 27

Välkommen vecka 27

Det känns som om magen fullkomligt exploderat de senaste veckorna. Från att vara en liten mage till att vara en… Basketboll? Ja, vad liknar det egentligen?

Ytterst välkommen är den i vart fall och den får lov att bli precis hur stor som helst (jag är fullkomligt medveten om att jag kanske inte kommer tycka likadant i juni om/när sommarvärmen slår till).

Idag går vi alltså in i vecka 27, vi har passerat både milstolpar, hälften av resan och har numera under 100 dagar kvar tills beräknad ankomst.

För varje dag som går så funderar jag mer och mer på vilken liten krabat det är som gömmer sig där inne. Inte om det är en flicka eller pojke, utan vem Bönan är. Hur kommer h<3n att vara? Kommer det bli mammas humör? Kommer det bli pappas fantastiska bruna ögon?

Det finns en hel familj som väntar på dig här ute, som kommer välkomna dig med öppna armar och tusen pussar. 

Inga Kommentarer