En lugn söndag

Gårdagen spenderats med att bygga grunden till ett nytt staket här hemma. På vårens/försommarens hittills varmaste dag stod vi alltså och gjöt en betonggund till staketet. En byggd form, en betongblandare, vatten och en väldig massa påsar grovbetong som vägde 25 kilo styck. 

I och med att det bara var jag och Skrutten som stod schemalagda som staketbyggare denna dag så fick vi ta så mycket vi bara orkade. Att jag är höggravid och tillråge på allt har haft foglossning i hur många veckor som helst verkade jag ha glömt bort för en dag. 
Fast i ärlighetens namn är det väldigt frustrerande att jämt och ständigt bara stå och titta på och inte kunna hjälpa till. Och igår ville jag verkligen hjälpa Skrutten. 
Men när vi vaknade idag har både jag och Skrutten ont i varenda muskel i kroppen och som gravid hade jag ont på lite fler ställen också. 
Redan vid frukosten bestämde jag mig för att detta skulle bli en väldigt lugn dag, som jag sa till Skrutten så kändes det bäst om den här bebisen verkligen ska komma i juli och inte istället komma tills oss redan i maj. 
Framöver är det nog bara att inse att jag inte kan vara med på saker eller hjälpa till så mycket som jag vill. 
Bönan du är verkligen verkligen välkommen till oss men får allt vackert stanna kvar i magen i några veckor till. 
Inga Kommentarer
Trängsel vid magen

Trängsel vid magen

Inga Kommentarer

50 dagar kvar

Det är helt otroligt men det är bara 50 dagar kvar tills Bönan är beräknad att komma till oss. Sedan vet vi ju så klart att han/hon kan komma tidigare eller komma senare än just var barnmorskan och läkarna räknat ut.

Brås hon/han på sin mamma så blir det en sen entré hit till världen.

Och jag själv har nästan räknat med att det blir så, alltså att hon/han kommer att komma efter den beräknade dagen, varför vet jag egentligen inte.

Kanske är det för att jag inte tagit i allt för mycket med ledigheten innan det är dags om man säger så. Både min barnmorska och vänner och familj har dragit lite av en spänningssuck när jag berättat.

Skrutten tror i vart fall tvärt om. Han tror att Bönan kommer nästan så direkt när ledigheten börjat, för att jag går hemma och slappnar av då.

Vi får väl se helt enkelt…

Det största med magen och graviditeten just nu är de stora rörelserna.

Jag hade lyckan att känna Bönan rätt så tidigt, redan i vecka 17, vilket jag tror är relativt tidigt när det är första barnet. Detta var strax innan RUL när jag gick hemma och var orolig för om det verkligen skulle visa sig någon bebis på det där ultraljudet. Antar att en spark var Bönans hälsning till världen att han/hon absolut var där inne.

I början var det dock bara som små luftbubblor som sprack i magen när man kände rörelser. Nu är det stora svepande rörelser, en kroppsdelar som helt plötsligt sticker ut från ena sidan av magen eller vändningar som gör att hela magen åker som en karusell.

Det hela är i vart fall helt fantastiskt.

Hur kan man redan älska någon så mycket utan att man ens träffat personen ifråga?

2 Kommentarer