En första gran

En första gran

Åh hej och hå vilken dag det varit! Den har hoppat mellan tokhögt och lågt tempo. Fullt upp först på arbetsdagen och därefter landade jag med rumpan i frisörstolen och satt kvar där en bra stund.

Och där tog jag inte ens upp en tidning. Ingen mobil, ingen koll av e-post och som sagt inte ens bläddrande i en tidning. Istället pratade jag loss med alla fina på salongen och fick en välbehövlig klippning.

Mitt hår var så slitet att det trasslat sig för minsta lilla. Gick mot klippningen med en variant av en dreadlock i bakhuvudet… fräscht…

Fräscht, nyklippt och odreadigt var det i alla fall när jag lämnade stolen. Härlig känsla och nu har jag en lång page igen.

Och sedan hem för att hinna vara med barnen en stund, hem till päronen för att ställa in lite bröd, mjölk och juice som väntar på dem när de kommer hem från semestern, försökte läka ett brustet fyraårigt hjärta på vägen dit (hon tappade sin kvällsmacka på marken på väg ut mot bilen… ack ve vilket dramatiskt utspel som kan följa av sådana tragedier…) och sedan hem och faktiskt kolla den där mailen, stoppa om barn och någonstans precis nu har jag insett att jag inte ätit någon middag.

Så —> något i magen omedelbums!

Förresten… Althea tog med mig mer till blomsteraffären igår och valde där en (liten) gran helt på egen hand. Den blev så tjusig på hennes rum.

Känner att vi går lite all in i det här med jul i år…

Inga Kommentarer
Bloggtips och det finns visst inga kanelsniglar

Bloggtips och det finns visst inga kanelsniglar

Hej tisdag och alldeles nyss avslutade jag min tisdags-äta-i-soffan-middag. Nu landade också maken i soffan och då så ska vi kika på ett avsnitt av Vår tid är nu på Svt Play (hur bra som helst!)

Men först! Såg att Ulrika aka @colorelles hade en sfs på Instagram och jag kan inte låta bli att göra en shoutout här på bloggen också. Ulrikas blogg är nämligen av de bloggar som jag läst allra allra längst.

En sådan ljuvlig mix av finheter i både inredning och kläder. HÄR hittar ni till Colorelles blogg och alla de väldigt fina bilderna ovan är hennes.

Och hur sugen tror ni att jag blir på att loppa ett skåp och försöka få till i den där rosa nyansen…?!

 

Ps. Förresten… Det finns visst inga kanelsniglar… Jag trodde ju att den där kanelsnäckan, som jag köpte med mig hem från Köpenhamn, kallades för kanelsnejl på danska. Och nämnde just så i hela två blogginlägg.

Tills min vän Kajsa skickade ett sms, innehållandes flertalet gråtskrattande emoijsar, och påtalade att jag läst fel och att det heter ’kanelsnegle’. Alltså just kanelsnäcka…

Jo men visst… 

Tyckte allt att kanelsnigel var ett konstigt namn, men tänkte sedan att snigelns hus är ju just så där runt med ett cirklat mönster…

Alltså… Ibland har en lite otur när en tänker… Eller i vart fall när en läser danska.

Inga Kommentarer
Oflowig måndag

Oflowig måndag

Måndag och just denna måndag har planeterna i kosmos inte direkt linjerat sig och gett bra flow.

Jag vaknade med någon form av sträckning, nackspärr eller något åt det hållet i nacken och ner mot skuldran. En nackspärr brukar visserligen göra ont men det här… alltså jag har inte ens kunnat sitta still på kontorsstolen utan att det gjort ont.

Det var fullt upp på jobbet så det fick bli en springtur till tåget (ingen vacker syn med tanke på den där nackstelheten) i en plötsligen alldeles för varm dunjacka. Och så mitt under löpturen går en maska av gigantiska mått i strumpbyxorna och med tanke på löpstegen så blev maskan snabbt ett stort hål som sträckte sig från mitten av baklåret ner till vaden.

Och eftersvettningarna som kommer när en sprungit, med en halvtaskig kondition, är inte direkt nådiga. Tåget är (så klart) tokfullt.

Så där får jag stå med svett som pärlar sig i pannan och ett stort, väldigt avslöjande, hål i strumpbyxan. Fräscht.

På cykeln hem, i regnet, med nackont, jobbväska och en stor påse med nyinhandlad julbelysning på pakethållaren så önskade jag inget annat än att bara få slänga mig på soffan när jag kom hem. Kanske med en vetebot mot nacken. Och någon som matade mig från en stor godispåse från Hemmakväll.

Så hade jag ju glömt att maken skulle iväg på bio.

Pust, stök och stånk. 

Så mat, disk, lek med barnen, bad och läggningar senare så ska jag ”bara” städa upp här hemma och sedan ska jag landa på soffan.

Jag pausade en sväng i köket och åt upp resterna av gårdagens kanelsnejls (fortfarande konstigt namn) och hoppas att sockret kickar igång lite energi.

Om jag just nu sitter och blundar och hoppas att all städning är ordnad när jag öppnar ögonen? Japp!

 

Inga Kommentarer