För det är ingen vanlig dag…

För det är ingen vanlig dag…

…nej det är mors födelsedag.

Fast igår. Igår fyllde kära mor år, och detta firades hemma i Hällevik med familj och vänner.

Älskade mor fick både presenter och massor av blommor. Och så bjöds det på underbar mat!

Bättre sätt att få tillbringa en måndagskväll kan jag nog inte tänka mig – stort grattis igen älskade mamma.

Inga Kommentarer
Torsdag

Torsdag

Har bäddat ner de trötta benen under en flit hemma hos päronen, fått lite mat i magen och försöker vila även hjärncellerna lite.

Skrutten är på fotboll och ser MAIF – MFF. Vi här hemma struntar i fotbollen och kollar Let’s Dance istället. Dock verkar det vara ganska så spännande borta på Strandvallen, MAIF har hämtat sig från 0-2 till 2-2.

Inga Kommentarer

Tröttmössa…

…och ändå kan jag inte gå och lägga mig. Ögonen går i kors och jag borde verkligen gå en trappa upp, krypa ner under täcket och snusa Strössel i örat lite och sedan somna lugnt för natten.

Kanske är det för att Glee har Whitney Houston-special ikväll…? Oavsett hur mycket Skrutten stör sig på att deras sånger är studioinspelade så kan jag inte låta bli att tycka att det är bra.

Kanske är det en övertrötthet som gör att jag inte orkar ta de där stegen upp för trappan..? För trött det är minst sagt vad jag är. Det senaste året kan mest illustreras som en Duracellkanin på speed. Vi har arbetat hårt, varit med om saker i livet som vi kanske aldrig trodde att vi skulle vara med om, samtidigt som vi har köpt vårt drömhus och totalrenoverat detta – på ”lediga stunder”.

Det är upploppet nu vad gäller renoverandet. Vi är ganska så snart i hamn, ganska så snart inflyttningsklara.

Ändå är det nu som energin saknas… Det är ju nu vi ska känna – nu j*klar kör vi! Men istället känns det som om energin går på sparlåga. Det finns liksom inte några krafter kvar.

Ok, nu låter detta nästan för deprimerande. Riktigt så illa är det inte.

Det ska bli otroligt otroligt underbart att flytta till vårt nya hus, känna tillfredsställelsen över att vi själva (genom blod, svett och tårar) har skapat allt det fina. Så klart med god hjälp av fina vänner och underbar familj.

Men sedan tror jag att man måste få lov, att efter över ett års renovering, inga lediga stunder alls nästan och slitna kroppar, få känna att man är lite… trött. Det kan väl bara vara väl befogat?

Jag hoppas att vi aldrig någonsin kommer att glömma vilket slit det har varit. Men inte heller glömma vilken glädje det har varit.

I ärlighetens namn tror jag inte att jag hade stått och beundrat ett nyslipat golv i fem minuter, tyckt att det var bland det vackraste jag sett, om jag inte varit med om vilket hårt arbete som ligger bakom det.

Nej, minsann. Nu är läggdags passerat för länge sedan. Sömn nästa…

Zzzzz….

Inga Kommentarer