Sjukstugan fortsätter

Efter en släng av vintersjukan i början på veckan så har min kropp nu bestämt sig för att det var dags för en ordentlig förkylning. Sagt och gjort. Det finns inte en bihåla som inte värker och inte en tillstymmelse till luft som kommer förbi den igenkorkade näsan.

Kul. Eller inte.

Och så får man direkt lite dåligt samvete för att man klagar. Vad är egentligen en förkylning liksom? Det är inte särskilt farligt, brukar gå över ganska så fort och även om den inte går över ganska så fort så är det inte heller särskilt farligt.

Men ok, lite jobbigt är det. Men det finns helt klart värre saker som man kan drabbas av. Diplomatiska tankegångar så här mot slutet av kvällen.

På jobbet har jag i vart fall varit idag och det känns i kroppen, det var allt med lite ”spagettiben” (stavas det förresten spaghetti?) som man stapplade in på kontoret under morgonen. Med tanke på att sömnen inte heller var så bra inatt så krävdes det är x antal koppar kaffe innan man kände sig något med i matchen.

Kvällen har spenderats med att förtära middag i form av varma mackor och Mannafrutti (ingen av hos här hemma hade tillräcklig energi för att laga en ordentlig måltid), funderat på att ta in julsakerna från förrådet, struntat i att ta in julsakerna ifrån förrådet, lärt mig ett av de krångligaste kortspelen någonsin (eller så kanske hjärncellerna inte är i sin absoluta toppform) och sett (ser) matchen mellan Milan och Barcelona.

Nu återstår det snart inte så mycket av kvällen och sängen hägrar. I hopp om en bättre nattsömn, ny energi imorgon och en botad förkylning.

Inga Kommentarer
Mysigaste Strössel!

Mysigaste Strössel!

Älskade lilla Strössel verkar inte ha något emot att matte har varit hemma hela dagen, snarare tvärtom. Hon lämnar inte ens sida på hela dagen, utan vill bara ligga tätt tätt intill.

Inga Kommentarer

Sjukstuga

Det råder sjukstuga här hemma på Grottvägen som en inledning på denna veckan. Både jag och Becka har fått erfara vinterkräksjukans ”underbara” genomslagskraft.

Vinterkräksjukan har ju en fantastisk förmåga att få en att gå ifrån helt frisk, och intet ont anandes, till riktigt riktigt sjuk på bara några timmar. Visst är det underbart?

Förra gången jag drog på mig vinterkräksjukan bodde jag och Skrutten i stugan och efter den erfarenheten har jag aldrig igen kunnat äta röd pölse, och haft en ganska så avig inställning till korv överlag, i och med att det var just det som förtärdes till middag innan sjukan slog till och som senare i rasande fart… ja ni förstår säkert.

Denna gången misstänker jag att det kommer att bli svårt att vara vänligen inställd till stuvade macaroner och köttbullar, till min stora sorg.

Det var under ett biobesök i söndags (Twilight – Breaking Dawn part one) som jag började ana att det var något som inte stod rätt till, men trotsade den tanken och trodde att jag bara var ”för mätt” efter kvällens middag.

Väl hemma efter bion förstod jag snabbt att det inte var någon mättnadskänsla som det var fråga om. Och under måndagsmorgonen förstod jag också att jag inte var ensam här hemma om att vara sjuk.

Nu är vi i alla fall på benen igen här hemma och vi har tagit oss några dagar för att återhämta oss, samtidigt som vi korsar våra fingrar i hopp om att vi inte lyckats smitta någon/några i vår närhet.

Inga Kommentarer