En helg i Götet

En helg i Götet

Denna helgen spenderas i fina Göteborg. Dels brukar jag och Skrutten alltid åka iväg runt alla hjärtans dag (särskrivs?) för att fira denna ”högtid”, men sedan råkar det också vara så att min kära farmor bor i Göteborg. Så då slog vi alltså ”två flugor i en smäll” med både alla hjärtans mys och farmormys denna helg.

Skrutten och jag brukar ju faktiskt, ganska så titt som tätt, åka iväg tillsammans på lite utflykter, weekends och liknande men vi har faktiskt aldrig varit utomlands tillsammans. Alltså aldrig åkt på en utlandssemester. Alltså inte ens till Köpenhamn.

Efter snart fyra år tillsammans så är ju detta egentligen mycket märkligt och det får det nog minsann rådas bot på detta året.

Å andra sidan är jag nästan lite osäker på om Skrutten skulle vilja resa iväg med mig på utlandssemester. Jag kan nämligen vara ”något” strikt med reserutiner, och det kanske inte blir lättare om man ska iväg längre än en weekend inom landets gränser.

Följande har ungefär utspelat sig under dagen;

1. Det skrevs lista med punkter för vad som skulle förberedas innan avfärd
Skrutten blev därtill tilldelad de punkter som var inom hans ansvarssfär.

2. Jag hade monopol på packandet
I och med att vi hade tänkt dela resväska, så mycket var det ju ändå inte som vi skulle ha med oss, tilläts Skrutten knappt komma i närhet av väskan. Hallå det kunde ju stört min packordning liksom. Och det var med ett vakande öga som jag höll koll på Skrutten när han skulle lägga i tandborstarna. Om han ens närmade sig hallen, och därmed resväskan, så frågade jag häftigt ”Vad gör du? Du är inte i väskan va?!”. Stackarn…

3. Skrutten förvägrades att packa fikat i en Ica-kasse
Jag såg liksom det hända. Det nybryggda kaffet hälldes upp i termosen och koppar togs fram. Ballerinakakorna packades fram ur godislådan. Sedan närmade sig Skrutten vaskskåpet oroväckande fort, där vi har våra plastkassar. Det skulle han inte gjort, han fick snabbt ett ”Tänk inte ens tanken”. Som svar försöktes det med ett ”Men Suss… Vem ska se att vi har packat i en plastkasse? Vi ska ju bara ha det i bilen… Och vem skulle för den delen bry sig?”. Ett rakt svar-på-tal blev ”Jag ser det, jag bryr mig, du packar inte i en Ica-kasse.”

4. Det skulle å det bestämdaste endast stannas på det stora Statoil efter Örkelljunga
Jag är inte ett stort fan av offentliga toaletter och just detta Statoil vet jag har i alla fall fräscha sådana. Det blev ju då en smärre kris när jag insåg att vi redan kört förbi detta Statoil när nöden kallade.

Ja, stackars Skrutten han har det nog inte lätt alltid.

Lite färdkost fint uppdukad på armstödet. Cirka två minuter efter att Skrutten höjt ett varningens ögonbryn över placeringen så hamnade både pompan och dippsåsen i mitt knä. Och plötsligt fick jag igen för alla mina petigheten under dagen. Tiga är guld har jag hört…

Inga Kommentarer

Det blev en bättre dag

Det blev en bättre dag igår. Inte sådär av någon särskild anledning kanske, den blev bara lite lättare. Kanske lite med hjälp av att bilen lämnades in på verkstaden och vi fick istället låna svärföräldrarnas bil. Då behövde jag ju inte fundera (eller oroa mig över) om jag skulle komma in i bilen eller inte.

Sedan var det en fantastisk avslutning på dagen igår. Det var nämligen premiär för dansen denna onsdagskväll. Och med dansen menar jag den där dansgruppen som jag, Kajan och Nea (och cirka 14 andra) gick med i för några veckor sedan och som en vän är dansledare för.

Det var faktiskt en ovanligt stark nervositet som spred sig i kroppen när vi satt i korridoren utanför danslokalen och inväntade passets start.

Och vid de första grundstegen i bara uppvärmningen då man skulle dansa några balettsteg (säger pas de bourree eller chasse någon någonting..?) så kändes nervositeten inte direkt mindre. Det var även en känsla av ”nja… Det här klarar jag nog minsann inte…”.

För något som skulle se graciöst och smidigt ut kändes liksom… Ungefär lika smidigt utfört som när det kravlades in i bilen för någon dag sedan. Och såg säkerligen precis lika smidigt ut.

Men sedan när vi kom till själva dansen, dansen som det är tänkt att vi ska uppvisa på en show om några veckor (ack ve, det stämmer… Om jag var nervös inför själva dansklassen så är det nog inte att jämföra mot hur det kommer att kännas om man ska visa upp det hela för allmänheten också…) så lossnade det och det hela var bara riktigt riktigt roligt.

Nu måste jag bara komma på hur jag ska hitta både bot mot den förvånande stelhet som finns i min kropp och hur jag ska lyckas hitta rytmen i blodet. Den där rytmen måste jag nog främst satsa på att att hitta illa kvickt.

Inga Kommentarer

En ”sådan där” dag

Vissa dagar hamnar man i någon form av obalans, man lyckas aldrig komma in i något flow, utan saker (oftast småsaker i och för sig) går liksom hela tiden lite emot en.

Är man bevandrad i bloggosfären så skulle man kunna tro att jag nu tänker skriva om en viss Libresse-tävling (som handlar om att man ska beskriva sina ”sådana där” dagar) men så är det faktiskt inte. Eller så borde jag egentligen göra det, för då hade man i vart fall haft chansen att vinna något som tack för att man haft en crappy dag.

För just idag har varit en ”sådan där dag”. En dag när ungefär följande inträffar;

– Snoozeknappen överförbrukas
…vilket leder till att det blir en ytterst stressig morgon då varken frukost, kaffe eller knappt påklädning hinns med

– Mascaraborsten missar ögonfransarna och träffar istället iris
…vilket orsakar direkt och kraftig smärta likväl som en fin röd nyans i hela ögat

– Bildörren har fryst igen
Rättare sagt så är det hela centrallåset som har gått i strejk, varpå man får klättra in genom passagerardörren och ”smidigt” försöka ta sig till förarplatsen, vilket orsakar en känsla av ”smidig som ett kylskåp”-känsla i kroppen

– Bilen fortsätter att krångla
…vilket medför att man får upprepa samma procedur enligt ovan både när hunden lämnas hos dagmatten och vid anländande vid arbetsplatsen

– Dagen blir ytterst stressig på jobbet
Med denna start på dagen så är man kanske inte riktigt upplagd för en stressfylld dag då man trots övertid inte känner att man gjort vad man behövde innan man satte sig i bilen igen för hemfärd

– Bildörren fortsätter att krångla
Efter en dålig start på dagen och därpå en stressig arbetsdag där kaffekokarna har fått avlösa varandra i ett försök att hålla ögonen öppna och hjärnan alert så är man minst sagt osugen på att krypa igenom bilen till ratten

– Det vanliga ”älskling jag är på väg hem”-samtalet går åt skogen
Varken jag eller Skrutten har kanske väldigt mycket överskottsenergi för tillfället. Det tar på krafterna att arbeta heltid (och lite till), ta hand om Strössel och sedan samtidigt helrenovera ett hus. Ibland går det inte ihop sig. Och då ibland på dagar då bilknaset ska till och krångla också. I ärlighetens namn var det inte med någon ljuv stämma som jag ringde på vägen hem och ”ställer man en dum fråga får man ett dumt svar”

– Orderbekräftelsen på köket innehåller en felaktighet
…vilket medför att man får sitta i telefonkö till Ikeas kundservice och försöka rätta till det

– Sovrummet ser ut som om någon har släppt en klädbomb där
Egentligen finns ju inga andra att skylla på än oss själva… Och inget annat än att städa upp röran

– I ett försök att liva upp energinivån bryts godisförbudet
Och hur mår man..? Bättre..? Nä, sämre så klart. Lite socker kanske livar upp för stunden men strax därefter har man precis lika lite energi

– Bilen fick lämnas på verkstaden
Den där bilen har absolut fått arbeta under det gångna året men den har också visat prov på att vara riktigt jobbig. Jag tror att vi har fått laga den för större kostnader än dess dubbla värde. Och hur tackar den oss? Genom att inte ens tillåta att dörren öppnas… Hade det inte varit med tanke på finansiella spörsmål så hade jag stannat vid närmsta bilhandlare på vägen hem, köpt en ny bil och sedan lämnat Forden till sitt öde. Nu blev det inte så. Nu blev det istället lämning till verkstad och lånebil

Och vad gör man när dagar är så här? När det verkar som om dagarna arbetar emot en och man bara vill lägga sig ner och vakna dagen efter…

Man gör precis så – man går och lägger sig tidigt med ett hopp om att morgondagen ger lite mer lycka.

Så… På återseende.

Inga Kommentarer