Det tar sig…

Det tar sig…

Trappan är slipad, målningen av den har påbörjats och väggarna är klädda med gips – det tar sig minsann.

Tack vare en tidig hemkomst från jobbet idag så hann även jag (annars brukar det mest vara Skrutten som hinner med huset på vardagarna) inom huset en sväng denna måndag. Jag fortsatte måleriarbetet som jag och kära mor påbörjade i helgen och nu är faktiskt alla fönstersmygar på ovanvåningen grundmålade, och i två omgångar till och med. Vilket betyder att de snart kan ”färdas” med de sista lagren av färg. Milstolpe på milstolpe passeras just nu gällande det där huset.

Skrutten och Strössel passade på att spana lite på grannskapet. Höll koll på det hela helt enkelt.

På tal om den där lilla Strösslan så var hon inte riktigt kry idag. Ville varken äta sin mat eller dricka vatten. När vi var i huset var hon som en liten bebis som skulle vara nära nära hela tiden. Det slutade med att hon fick sitta i mitt knä när jag målade. Det var minst sagt lite av en balansakt att försöka jonglera hund, pensel, roller och färg på en och samma gång.

Dock så verkade alla sjukdomssymtom vara som bortblåsta när Strössel bjöds på mackor med leverpastej till middag istället för det vanliga torrfodret. Konstigt, mycket konstigt.

2 Kommentarer

Egentligen…

…så är det redan långt efter läggdags, men jag tänkte trotsa läggdagstiden och stanna uppe en stund till för att se det inspelade avsnittet av Kardashians bröllop. Part II ska tilläggas.

Det kanske inte är ett särskilt smart drag, i och med att jag anar hur trött jag kommer vara om några timmar när det är dags att stiga upp. Men kombinationen av att jag inte kan hålla mig ifrån att se avsnittet och att jag vägrar inse att helgen redan är över gör att jag ignorerar risken för morgondagens trötthet.

Så därför kramade jag precis Skrutten och Strössel god natt och bäddade ner mig själv i soffan under en filt.

På tal om den där kramen… Det var egentligen en vanlig god natt-kram, fast bara en lite mer långdragen sådan. En kram där vi stannade upp och kramades som man gjorde när man var alldeles nykär och omöjligtvis kunde släppa varandra. Då kan liksom en bomb brisera precis intill utan att man ska skulle ha märkt det.

Och jag måste erkänna att det kanske inte är varje dag i vardagen som man tar sig denna kramandes eftertanke. Mitt i dagmattelämnande, jobb, mathandling, tvätt, renovering, matlagning och andra vardagssaker så blir det liksom så lite tid över. Eller så kanske man är dålig på att ta sig tiden bara.

Därför lägger jag mig (om en stund) lite extra glad för att vi ikväll tog oss tiden att nykärskramas.

Inga Kommentarer
Pyssel!

Pyssel!

Nu har det pysslats och det var verkligen superduperväldigtmysigt. Fyra tjejer, massor av klipp och klistra saker och så lite godsaker och kaffe. Tänk om man skulle kunna spendera varje söndagseftermiddag så här?

Och ovan ses mitt första alster från pysselgruppen. Lite tidningsklipp från 50-talet som vi hittat i husets väggar och lite rosa fjärilar blev en fin tavla som kommet pryda min framtida walk-in.

Inga Kommentarer