Några dagar ur 19 mobilbilder

Några dagar ur 19 mobilbilder

Det har varit ett särskilt tempo de senaste dagarna, och ofta när jag får lite extra mycket att ordna med så sammanfaller det med att maken också växlar upp i tempo, vilket gör dagarna… intensiva.

Så varför inte plocka fram 19 mobilbilder på allt som hänt där i mellan? Inte så ordnat, inte så finfotograferat, inte lika mycket av det intensiva och inte så mycket eftertanke.

Hela vår lilla familj i en och samma skugga på väg mot fika på kaffe, saft och bullar.

Jag följde med den här killen på röntgen av hans onda knä. Det där knäet som  gör ont till och från och nu till den milda grad att han vaknar på nätterna.

På plats på sjukhuset insåg jag hur mycket som hänt mig, och oss, inom just detta sjukhusets väggar. Obeskrivligt hemska saker och på andra sidan av den skalan – ultraljud med små bebisar i magen och nyföddfotograferingar med familjen först som tre och sedan som fyra.

Jag har också hängt med dessa tre tjejer på lekland. Lyxen att få låna tjejernas kusin och busa loss med henne en lördag.

Sedan var det en vardag igen och då dricker en kaffe samtidigt som det målas på ansikte och körs påklädnadsrace, det är ju sedan gammalt.

En hederlig spegelselfie från en dag då jag kände mig ostressad nog att hålla på med dylika ting på morgonkvisten.

Sedan gick jag på premiär. Inte varje dag ni hör mig skriva om något sådant. Men en ny shoppinggalleria öppnade i grannstaden och jag var en av många(!) som var nyfikna nog att ta sig dit på öppningsdagen. Vad ni ser på bilden är en yttepytte del av bilkön dit – det var helt abnormt med människor som vallfärdade dit och köerna blev därefter.

Dock var jag så imponerad över alla trafikanternas lugnt och expertis inom blixtlåsprincipen (heter den så?), sunt förnuft och vänlighet verkade råda i trafikköerna. Kanske en anings annorlunda mot vad jag möttes av i kön in i själva gallerian sedan, men men…

Glad var jag efter en timme inne i nya gallerian där jag fyndade på HM´s Afound och lyckades knipa åt mig en locktång (en sådan där wand) som jag suktat efter länge, med betoning på länge, till öppningserbjudandebilligt.

Sedan kom fredagen och vi åt tacos. Givet visst?

Hemmaspa och sedan somna på soffan till Idol är ungefär lika givet som tacos på en fredag.

Och så har jag ju berättat att tjejerna numera sover i samma sovrum. Jag skulle vilja att de har samma sorts sänghimmel för att göra det extra mys i deras sovrum men utöver detta så sover de plötsligt hur bra som helst och jag och maken tittar på varandra och undrar varför vi inte gjorde så här tidigare.

Dra mig baklänges så skönt det är att plötsligt få en och annan hel natts sömn. Det var några år sedan om man säger så…

Lördagen inledde vi med att gå på dop. Som vi (tack Maja!) fick lov att komma på trots att jag glömt att tacka ja på inbjudan. Om det är pinsamt att inse detta ett par dagar innan dopet? Ja, med betoning på ja.

Lördagen fortsatte sedan med middag på Borgmästargården för att fira min lillebror som fyller 30 år idag. Fastän att han bara är fyra år yngre än mig så har jag så svårt att förstå att han fyller 30…

Vi beställde in så mycket mat att det nästan var pinsamt och körde sedan family style på allt. Bästa sättet att äta på enligt min mening och urgott som vanligt var det.

Söndagen, alltså idag, kom och jag imponerades än en gång över denna lilla dams kalufs. Den har hon varit känd för ända sedan hon kom ut med massor av korpsvart hår och sedan gick till frisören första gången bara nio månader ung.

Nu blir det korpsvarta bara mer och mer ljust, ungefär i samma takt som hon blir mer och mer lik mig och sin storasyster (som är en kopia av mig som liten).

Andreas har hållit till här i helgen. I min mammas tvättstuga/duschrum som ska göras om. Alltså efter två hus och en utbyggnad så ger sådana här miljöer mig fortfarande ångest. Men visst ska det bli spännande att följa hur det blir?

Finaste hejaklacken satt på en pall och kunde inte ta ögonen från sin pappa.

Sedan åkte vi hem och städade av vårt eget hus som såg ut som om en tornado gått igenom det. Efter genomförd städning och sjörövarlek så förpassade jag mig till soffan när Andreas badade och bastade med barnen.

Det fanns en tanke att jag skulle joina dem men jag fastnade vid Therese Lindgrens Youtube-kanal – älsk på den.

Och så tog jag igen massor av gostid med vår förstfödda. Hon har nämligen varit hos min mamma i flera dagar och haft det gött. Men dra mig baklänges vad tomt det blir utan henne – förutom under köksbordet då. Bättre städhjälp till barnens tappade så matbitar får en leta efter.

Ja, jag håller med… det ser kanske inte ut som om hon tyckte det var världshärligast just i bildögonblicket – men jag lovar hon fick magkli tills hon sov djupt på soffan.

Så var den här intensiva veckan snart slut och imorgon startar en ny. Vi får helt enkelt se vad den innehåller för det har min trötta hjärna exakt noll koll på just för tillfället.

1 Kommentar
Väska och vardagstrubbel

Väska och vardagstrubbel

Ja den här väskan har ni ju faktiskt redan sett men tänkte ÄNDÅ att vi skulle ta den en gång till för…

Ett. Den behölls! Och visst vart det ändå bra med datorn i? Även om jag håller lite över ”locket” på bilden så har det faktiskt inte varit något problem med att stänga. Antar att den kanske formade sig lite efter datorn? Så väskan fick stanna och tjock-datorn får plats alldeles utmärkt. Om nu någon undrar vad tusan jag pratar om så menar det jag skrev om HÄR.

Två. Ser ni min nya nagelrutin? Snygga naglar på undertecknad har inte varit något frekvent sedan jag slutade salongsfixa mina naglar. Plötsligt blev jag sugen på att salongsfixa dem igen (hej och hå vad min Pinterest-mapp fylldes med långa akrylnaglar), men i och med att jag fixar mina ögonfransar på salong varje månad (och inte har obegränsat med varken tid eller pengar) så blir det ett (tillfälligt?) nej att göra båda saker på salong.

Men… Istället har jag satt av en stund varje söndag där jag nagelfixar. Målar med något longlasting tjohejsan (gellack?) och så är de plötsligt fina hela veckan. Först var de ljust lila, sedan glittriga och denna veckan röda.

Tre. Historien bakom den här bilden… Om någon kikat på min Instagram idag så vet ni redan att det kanske inte var den mjukaste av kuddar för relationen att falla på. Så här skrev jag nämligen där:

Relationsprövning? Om ni vill pröva äktenskapet en anings – gör som jag gjorde igår… Be maken ta en ”snygg bild på min nya snygga datorväska”. När alla inblandade jobbat sent, är vrålhungriga och lägg sedan gärna till två barn som halvt river huset samtidigt, i ett tonläge som kan överträffa en vovosela, och att modern i familjen också sitter i telefonkö till 1177 för att rådfråga gällande ett misstänkt myggbettsallergiutbrott som förvandlat tvååringens panna till handbollsliknande former…

Mysigt visst?

Det kanske inte riktigt var de bästa av förutsättningar för bildtagande just igår, men visst – friskt vågat hälften vunnet, brukar man inte säga så?

Och så kryddade vi (läs: jag) den där kvällen med att tycka Andreas lagat maten fel.

Vi (läs: jag) hade tidigare skrivit veckomatlista, handlat och hela dagen igår längtat efter tisdagens rätt – tacosallad. Gärna med Anammas formbara färs i små bollar smaksatta med tacokrydda.

Bara det att när jag klockan 20.40 (äntligen) skulle värma en bit mat så… fanns det inga små tacobollar. Andreas hade glömt bort den delen och tänkt att det bara skulle vara sallad och nachochips.

Omg…

Då väser jag ett ”var f-n är TACON i den tacosalladen då..?!” och ja…. då blev ju stämningen inte direkt högre än vid snygga-väskan-fotograferingen.

Andreas åkte till gymmet. Jag stekte på några falafelbollar som fanns i frysen och varvade Paradise Hotel med Love Island.

I takt med att den välbehövliga maten landade i magen så började jag i och för sig undra om det var så farligt ändå och få lite dåligt samvete för mitt väsande. Det var liksom fin sallad, god guacamole och så vidare fixat.

Men ändå – visst är det logiskt att tänka att det ska vara något proteintillbehör till tacosalladen…?

 

1 Kommentar
Välkommen denna nya vecka

Välkommen denna nya vecka

Ibland känns det som om det är söndag, en snokar på soffan, saker går i ganska lugnt tempo och så…

…blinkar man en gång så är det måndagsmorgon och man balanserar take way-muggen med förskoleväskor.

Sedan blinkar man en gång till så sitter man plötsligt på ett kallt klinkergolv i ett omklädningsrum och försöker med ena handen få på gympakläder på stora loppan och med andra föda lilla loppan med lite mellis.

(Yay på att jag kom ihåg det här med mellis denna gången!)

Och så blinkas det ännu en gång och så är vi plötsligt här – tisdag – och en undrar… hur kom vi hit redan..?

Låter kanske som om någon behöver lägga in någon form av meditationsstunder på dagarna kanske?

Hur som så är det redan tisdagkväll och det har lämnats, hämtats, gymnastiserats, lekts på lekpark, jobbats och allt det där andra vardagliga.

Hoppas att ni haft en fin start på veckan!

1 Kommentar