vardagsrumsinspiration

Sovmorgon och bara ett barn vid frukosten

Sovmorgon och bara ett barn vid frukosten

Lördag brukar oftast, lyxigt nog, innebära sovmorgon för mig. Våra barn är i och för sig bra på att sova på morgonen men sovmorgonen innebär istället att få sova ut lite till, att få dra sig i sängen och att få gå upp och ta de första minutrarna av dagen i egen takt (läs: inte hantera en tiomånaders, en snart fyraårings och en trettionågontings morgontoalett samtidigt det första en gör).

Och likaså idag och klockan hann faktiskt bli 8.45 innan jag tassade upp.

Vid frukostbordet satt bara maken och vårt lilla hjärta eftersom Althea sovit hos sin mormor och bonusmorfar inatt. Som hon längtat efter att få göra det. I och med att hon blir fullständigt total-bortskämd och får 110 % uppmärksamhet hos dem så tycker hon (så klart) att det är så härligt. Och mitt hjärta svämmar över (så klart igen).

Skojade förresten lite på Instagram under morgonen att vi snart skulle släppa lös bebisen och att det inte skulle se ut som på bilderna en längre stund till. Och det är verkligen så. Hon är en virvelvind vårt minsta hjärta. Så nu för tiden är det ”en del” plockstädning som görs varje dag i vårt hem för att nå vår så kallade nollpunkt.

Vi har verkligen fått två helt olika barn, storasyster var lugnet själv som bebis medan lillasyster håller oss på tårna, minst sagt, med alla sina upptåg.

Inga Kommentarer
Att börja dagen med bråk

Att börja dagen med bråk

Jag ska alldeles strax sjunka ner i soffan tillsammans med den iPad-spelande loppan och lära mig hur hon gör glass och blandar smoothies på hennes nya spel. Vi är precis hemkomna från förskola som följts av biblioteket och ska tina upp lite tillsammans efter den kalla promenaden. Det verkar som om det fryser på igen – eller vad säger väderleksrapporten?

Den här delen av vardagsrummet har verkligen blivit en samlingspunkt för hela familjen och vi är fortfarande så nöjda med mattan. Den skapar den där helhetskänslan  och är samtidigt en mjuk och skön plats att leka med bebisen. Här kan ni läsa vart vi hittade mattan.

Men tillbaka till den där iPad-spelande loppan… Vi rök ihop under morgonen. Idag igen. Om samma sak – att få på sig ytterkläderna och bege sig utanför dörren. Och det är inte någon ny diskussion direkt.

Efter 40 minuters pedagogiska (antagligen inte pedagogiska…) övertalningsförsök som ledde till tjat och därefter arg höjd röst så blev det ändå bråk. Vad är det som låser sig hos oss?

Det finns ju en del förutsättningar där. Vi är uppe i god tid, försöker få all annan morgontoalett avklarad innan vi ens gått ner från övervåningen, äter frukost i lugn och ro, jag försöker förklara varför vi ska försöka klä på oss i tid… Det är helt plötsligt bara viktigare med allt annat i hennes liv. Jag har också tänkt tanken om det är att hon inte vill till just förskolan, men i söndags var det också lite diskussion om att klä på sig och då skulle vi ut och åka pulka.

Hon verkar ju inte tycka att det är problem att ta på sig kläderna i sig utan det är liksom att komma dit överhuvudtaget.

Hur långt har konsekvenstänkandet kommit hos en 3,5-åring? Jag tänker det kanske inte hjälper med att förklara varför och så vidare?

Och jag får något så fruktansvärt dåligt samvete och det värker i föräldrahjärtat när jag tappar tålamodet och blir ordentligt arg. Och att det är starten på dagen och innan förskolan och allt. Det är ju till viss del befogar också, men detta har helt klart blivit något av en trigger hos mig.

Samvetet lättas, men bara lite, av att jag vet att det inte är så himla lätt att fortsätta vara pedagogisk efter otaliga försök och med en bebis skrikandes på höften som blir surare och surare i takt med sin allt varmare kroppstemperatur till följd av Polarn & Pyret-overallsinpackningen.

Jag är väldigt mån om hur vi spenderar vår energi och vad vi omges av här hemma och blir ganska så praktisk när det gäller sådant här – vad ska vi ändra på och hur?

Så till den stora frågan – hur gör ni?

Inga Kommentarer