Idag är en ”sådan där” dag

Vissa dagar kommer man liksom aldrig in i något flow, istället så spiller man kaffe på sig vid morgonkaffet, spiller ketchup på den vita skjortan på lunchen och/eller bryter en nagel när man öppnar colaburken.

Min dag har alltså varit en ”sådan” dag.

Det började med en stressig morgon och avslutades med en hisnande bilfärd hem på grund av en viss orange lampa som elakt lyste och försökte meddela mig om att bensinen behövde fyllas på. Där mellan så var det diverse saker som höll mig ifrån det där flowet.

Den hisnande bilfärden berodde som sagt på att bensinmätare närmade sig noll, den hade faktiskt börjat lysa redan under morgonfärden, men då tänkte jag att det fick vänta tills eftermiddagen. När eftermiddagen sedan kom så tänkte jag ”äsch jag tar det på vägen”, med någon form av hemlängtan eller liknande i kroppen.

Kanske inte den klipskaste plan jag haft med tanke på att vägen hem är en lång mörk väg genom skog där det finns varken mobiltäckning eller bensinmackar längs med vägen. Det var med andan i halsen, samtidigt som jag bönföll högre makter och frikopplade i nedförsbackar, som jag lyckades hålla ut till närmsta bensinmack.

Där skulle man ju kunna tänka sig att allt var grönt. Men så är det dessvärre inte om man stannar på en obemannad station som endast tar kort och man har glömt plånboken hemma.

Det var istället bara att hålla andan i några kilometer till tills jag nådde närmsta bemannade station. Men med tanke på att plånboken var glömd hemma, och jag sällan bär runt på kontanter, så fick jag lov att skrapa ihop det lilla i kvarglömda mynt jag kunde hitta i bilen. 25 kronor efter lunchen idag, 25 kronor i bilen och en femma i jackfickan. 55 kronor lyckades jag skrapa ihop och fick väl kanske… tre liter bensin. Personalen som jobbade på Preem måste trott att jag antingen var utfattig eller att jag tankat en moped eller något när jag stövlade in och talade om att jag ville betala för tankningen vid pump 4.

Efter den lilla nödtankningen klarade jag mig i alla fall till närmsta St1-station, där vi har ett tankkort som (tack och lov) alltid ligger i bilen, och jag kunde tanka upp bilen och köra hem med lite mer ro i själen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *