Det blev en bättre dag

Det blev en bättre dag igår. Inte sådär av någon särskild anledning kanske, den blev bara lite lättare. Kanske lite med hjälp av att bilen lämnades in på verkstaden och vi fick istället låna svärföräldrarnas bil. Då behövde jag ju inte fundera (eller oroa mig över) om jag skulle komma in i bilen eller inte.

Sedan var det en fantastisk avslutning på dagen igår. Det var nämligen premiär för dansen denna onsdagskväll. Och med dansen menar jag den där dansgruppen som jag, Kajan och Nea (och cirka 14 andra) gick med i för några veckor sedan och som en vän är dansledare för.

Det var faktiskt en ovanligt stark nervositet som spred sig i kroppen när vi satt i korridoren utanför danslokalen och inväntade passets start.

Och vid de första grundstegen i bara uppvärmningen då man skulle dansa några balettsteg (säger pas de bourree eller chasse någon någonting..?) så kändes nervositeten inte direkt mindre. Det var även en känsla av ”nja… Det här klarar jag nog minsann inte…”.

För något som skulle se graciöst och smidigt ut kändes liksom… Ungefär lika smidigt utfört som när det kravlades in i bilen för någon dag sedan. Och såg säkerligen precis lika smidigt ut.

Men sedan när vi kom till själva dansen, dansen som det är tänkt att vi ska uppvisa på en show om några veckor (ack ve, det stämmer… Om jag var nervös inför själva dansklassen så är det nog inte att jämföra mot hur det kommer att kännas om man ska visa upp det hela för allmänheten också…) så lossnade det och det hela var bara riktigt riktigt roligt.

Nu måste jag bara komma på hur jag ska hitta både bot mot den förvånande stelhet som finns i min kropp och hur jag ska lyckas hitta rytmen i blodet. Den där rytmen måste jag nog främst satsa på att att hitta illa kvickt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *