På väg söderöver…

Vi är nu på väg hemåt igen efter ett par fina dagar i Göteborg. Det har Lisebergats, shoppats och myst med farmor uppe på Guldheden.

Under torsdagsmorgonen plockade vi upp två vänner och begav oss mot Götet, där två vänner till redan väntade. Precis som ungefär vid samma tid förra året så hade vi planerat för en dag på Liseberg.

Resan upp gick fint, det var underbart väder och massor av skratt redan i bilen. Skratten avlöste sedan varandra under hela dagen Liseberg. Vi är ett ganska så åktokigt gäng som blir som barn på nytt av att spendera en dag på Liseberg. Tio timmar spenderade vi där, hade det inte varit för de långa köerna så hade vi nog åkt non-stop hela dagen. Men vad gör långa köer om man får umgås och ha roligt med sina vänner?

Nästan allt åktes av alla. Tjejernas gräns gick vid den nya (sedan förra året) attraktionen AtmosFear, som är ett fritt fall på 90 meter med en topphastighet på 110 km/h, helt vansinnigt helt enkelt. Nu så här i efterhand ångrar jag mig faktiskt lite att jag inte åkte den, bara för att ha gjort det, men där och då kändes det ganska så tryggt att står fast på marken och bra se på. Även om hjärtat dunkade av nervositet bara av att släppa iväg killarna, vi tre tjejer satt till och med och höll varandra i handen – tryggt nere på marken alltså.

Annars så åktes både Balder och Kålorado hela tre gånger var. Skattanfallet var totalt i Kålorado i vilken man blir ordentligt blöt, som jag lyckades att bli alla tre gångerna.

När klockan hunnit bli 21 var vi dock trötta i både fötter och huvud plus att resten av gänget skulle bege sig hemåt samma dag, så vi kramades och sa hej då. På återseende nästa år Liseberg. Kanske har man då samlat ihop tillräckligt med mod för att hänga med upp i AtmosFear?

Jag och Skrutten begav oss inte hemåt utan åkte upp till farmor för att passa på att hälsa på henne uppe på Guldheden, och vi har alltså stannat tills idag.

Vi har under dessa dagar myst med farmor, ätit farmors goda mat, druckit vin, druckit kaffe på balkongen, shoppat, läst en bok och kollat på invigningen av OS.

Det är underbart att vara hemma hos farmor. Det finns något stort lugnt över att åka till Guldheden, är det kanske att man förflyttas tillbaka till barndomens minnen för några dagar? Hemma hos farmor är det nämligen nästan precis som det var när jag hälsade på som barn. Visst har soffan och fåtöljerna klätts om, tapeter och badrum renoverats och lite nya möbler tillkommit, men i princip så är det mesta precis som det var förut.

Det är nog det som är så rogivande också. Som vanligt tittar jag i gamla fotoalbum, botaniserar bland farmors historieböcker, kittlas lite av höjdskräcken när man kikar ut från balkongen på åttonde våningen och sneglar bort mot Liseberg som man ser från sovrumsfönstret.

Det som dock inte alls är som förr är att att farfar saknas, och som han saknas. Man sneglar in mot hans rum för att lite naivt hoppas att han ska finnas där. Men det gör han inte längre. Det svider till lite i hjärtat när man inser att så, fortfarande, är fallet, att man inte kommer att få pussa honom när hans sitter vid frukostbordet och läser morgontidningen.

Och för att inte tala om saknaden efter min pappa som uppstår, man är ju trots allt i hans föräldrahem. Minnena gör sig påminda av alla foton som finns hemma hos farmor men också när man passerar Chalmers eller Göteborgs Universitet. Tyvärr har saknaden efter min far funnits där redan långt innan farfar inte längre fanns med oss.

Och det känns alltid lite värre nu att åka ifrån Guldheden, just för att man vet att man lämnar farmor själv. Visserligen finns både faster och kusinen i Göteborg och farmor klarar sig själv alldeles utmärkt, men ändå.

Det blev en ganska så tidig hemfärd för oss idag. Jag har nämligen en dagsutflykt inplanerad från lunch tillsammans med tjejerna. Det är en dags för att fira av vår examenspresent som vi fick av fina Anna, en dag på vattenskidklubben. Det var ju några år sedan vi fick presenten, men det har helt enkelt inte blivit av att vi har kunnat få ihop den här dagen innan. Blir lätt så när man ska få ihop schemat för några stycken och få det att passa.

Resan går hittills bra, vi har klarat oss undan ett rejält oväder strax söder om Göteborg, regn och åska som jag tycker kan stanna där. Sedan har vi införskaffat en ny bil som kör resan lite tryggare än med vår gamla Ford, man behöver liksom inte oroa sig på samma sätt att motorn ska rasa i höjd med Falkenberg.

Nu passerar vi precis Örkelljunga, härifrån hämtade vi hem Strössel för två år sedan, och då börjar jag så klart längta efter henne och Sture. De har varit på semester i Hällevik dessa dagar och har haft det alldeles förträffligt, men som jag ska pussa på dem när jag träffar dem ikväll.


Sture och Strössel vilar ut sig efter ett lekmaraton hemma i Hällevik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *