Prosit!

Jag försöker hinna andas lite mellan nysningarna och snörvlingarna, men lätt är det inte.

Den här vårförkylningen som jag dragit på mig verkar vara en ganska så envis sådan. Men det kan ju vara för att den där våren fortfarande är vinter.

Jag längtar så mycket efter den där våren så det nästan spritter i kroppen. I fredags när det snöade (för ungefär miljonte gången denna vintern) så visste jag inte riktigt vart jag skulle göra av humöret.

När vårsolen å andra sidan visade sina underbara strålar i helgen så visste glädjen inga gränser. Ok, det kanske är att krydda lite, men typ så var det…

Vi spenderade varje solig minut utomhus. Jag drog på mig gamla ”arbetskläder”, vilket innebär att jag fick på mig ett par gamla tajts med målarfläckar på som var lagom i storlek så att jag i vart fall fick dem upp över låren, och sedan grejade vi i trädgården.

Vilka högre makter behöver jag be till för att det ska bli så i helgen igen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *