Livet på en pinne

De senaste två dagarna har nästan precis allting klaffat och energin har varit på topp. Den där vardagen har liksom känts smidig igen och det har varit en väldigt härligt känsla. 

Igår var jag och bebis synkade som… ja, något som är väldigt synkat (saknade helt plötsligt en liknelse).  Och då känner man sig helt plötsligt som en supermorsa. Eller känner man i vart fall att man har koll på läget. Vilket man kanske inte gör när bebisen gallskriker i en bil utanför centralstationen i Malmö. Alltså i jämförelse med hur det kändes i söndags. 
Idag har det dock varit en lite mer knacklig inledning på dagen. Ett möte gick inte riktigt som jag tänkt mig och att sitta i telefonkö med Försäkringskassan brukar inte heller bidra till mer energi. 
Men jag ska tusan inte ge mig
Till lunch plockade jag därför fram Nutellaburken (helt sant) och tog tillsammans med denna en nypa frisk luft tillsammans med lillan som sov i vagnen efter vår promenad. Lite påfyllning av socker fick bli en snabblösning och det fick faktiskt hjärnan att hoppa på rätt ”loop” igen. 
Nu ska vi se till att vända den här dagen rätt också. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *