Inte sådär rosafluffigt

Nej… Idag bjöds vi inte på någon rosafluffig dag. Ingenting allvarligt. Det var bara ytterst svårt att hitta det där flowet i vardagen.

Bebis vill gärna sova hos sin mamma på nätterna vilket gör att mamman inte sover lika bra själv. Hon verkar vara inne i någon form av fas för inte ens nappen duger på natten längre.

Och när hon sedan ville gå upp för dagen runt 06-snåret så gäspade jag och försökte sedan övertyga henne i någon timme till. Utan större lycka.

Bara att gilla läget…

Så vi steg upp och gick ner. Då har katten (även kallad Stökige Sture) roat sig med att välta ner ägg från köksbänken till golvet. Vårt nystädade golv var inte lika nystädat längre.

Bara att gilla läget…

Jag trodde att lillan skulle vila längre än vanligt i och med att hon hållit låda sedan tidig morgon, men jag hann ungefär med att städa upp de sista resterna av äggkaoset och sedan vaknade hon. Hon vaknade dock inte och var sugen på sin dagliga gröt. Och inte ville hon att mamman skulle dricka kaffe heller.

Bara att gilla läget…

Så vi gick ut på promenad. Sådär avslappnande som det man bara kan bli när det är isbana och hunden drar i kopplet så att hela ekipaget blev någon form av släde. Alltså denna hund…

För att bibehålla någon form av normalitet så fick Strössel, efter många hårda ord, gå i väldigt kort koppel hela rundan. På vilket hon svarar på genom att rymma när vi kom hem. Så klart.

Den där normaliteten uppnår man inte när man med stressad blick springer runt i trädgården, med barnvagnen i snön, och försöker få fatt i hunden. Speciellt inte när hela barnaskaran och personalstyrkan på granndagiset agerar publik.

Hundskrället lockades in med en pinne. Som hon så klart bet sönder bit för bit på mattan.

Jo men jag gillar läget och tar fram dammsugaren för en andra gång…

Bebisen blir tokförbannad för det mesta jag gör och när jag ska äta min uppvärmda lunchlåda så spejar jag över ett kaoshem och känner inte alls den där rosafluffiga känslan. Mest en växande frustration.

Då slutar man att gilla läget och tar tag i saken istället…

Jag hade kunnat valt att sitta kvar i kaoset och äta upp den där micrade kycklingen. Den där frustrationen hade säkerligen bara växt. Men nej.

Istället så ställde jag undan maten lite, tog lillan på höften, röjde undan i huset, tände ljus, dukade fram majskrokar till lillan i en fin rosa skål med en servett i och gjorde saft till mig själv.

Så – då var vi tillbaka i det där rosafluffiga.

Så mycket härligare det känns…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *