Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Igår kväll kring 22-snåret hade jag tänkt att jag skulle lägga en ansiktsmask som lite vardagslyx (ack ve detta ord…) efter en dag med ett litet febrigt barn.

Bebis tyckte dock annorlunda och ville vara vaken fram till klockan närmade sig 24. Vi hoppade den där ansiktsmasken och likaså koppen te som väntade vid soffbordet.

Vid 01.50 hade jag tänkt sova gott och drömma om godisburkar.

Bebis tyckte dock annorlunda och vaknade mycket ilsken. Inget vyssjande, inga sånger eller mat bet på den ilskan.

Vid 03-snåret så hade jag tänkt sova i sådan där REM-sömn men istället så gav jag upp de där vyssjande försöken och gick ner en våning med siktet inställt på vagnen.

Där lugnade sig bebis något och snart hörde jag några tassande fötter och såg Skrutten göra mig sällskap tillsammans med våra täcken.

Vid 04.03 hade jag tänkt sova sött sedan länge och drömma om små prickiga kaniner. Men istället så smög jag ner under täcket i soffan och hann knappt nudda med huvudet på kudden innan jag sov.

Klockan 05.19 är sådan konstig tid att jag nog inte tänkt någonting alls för denna tid. Allra minst att ligga på soffan och gunga vagnen med en utsträckt arm och ett försök att sova samtidigt.

Klockan 06.32 gick vi upp och satte på Nyhetsmorgon.

Hade inte Elin varit här som energispridare idag så hade jag kanske somnat ståendes. Rakt upp och ner i köket eller något.

Eller om min dotter inte hade skrattat så där från maggropen som jag som hennes mamma tror att bara hon kan göra, då hade jag nog ställt mig i garderoben och skrikit. Typ…

Vid middagstid sa jag till Skrutten ”alltså idag hade jag velat åka direkt ner till pizzerian och köpt en sådan där riktigt flottig pizza, eller öppnat den där nachoschipspåsen som väntar inför helgen, eller åkt till Ica och köpt världens största godispåse…”.

Vi lagade linssoppa… Det är karaktär må jag säga…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *