Snart kanske..?

Det börjar sakta men säkert bli lite bättre. Men jag vågar knappt säga det högt, i rädslan av vad de där virusarna faktiskt kan åstadkomma.

Det som gjordes annorlunda igår var att jag tog det väldigt lugnt i hopp om att det skulle hjälpa. Det var nämligen kanske just därför som viruset gjorde en sådan helomvändning, vars kraft gjorde att jag ville åka in akut och få antibiotika intravenöst bara för att bli frisk illa kvickt, att jag inte stannade upp och tog det lugnt.

Det var nog mitt under dessa sjukstugedagar som jag nästan tog det där ordet ”omställning” i min mun, för visst är det en skillnad att vara sjuk när man har en bebis att ta hand om också.

Skrutten fick komma hem tidigt från jobbet och jag sov. Sov så tungt att jag till och med låg och drömde där på soffan. Sov gjorde jag sedan också när Skrutten gjorde middag. Och så sov jag lite till när vi nattade lillan. Och sedan gick vi och la oss innan klockan slagit 21.

Nu är det bara aptiten som ska komma igång igen och så ska vi friska bort den där surheten. Jag känner nämligen att jag blir lite sur över vilket slöseri med tid det är att vara sjuk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *