Klockan hann närma sig ny dags på torsdagen innan vi hade landat i Sverige igen. Flygresan hem var ytterst bekväm av den anledningen att loppan sov precis hela vägen, men ytterst obekvämt av den anledningen att det var ”lite” skumpigt av både luftgropar och kraftig blåst vid landningen.
Vet inte om det är graviditeten eller att man bara blivit äldre, men jag hade plötsligt blivit ordentligt flygrädd och spenderade ett antal minuter med att be böner (på riktigt), hålla min lillebror i handen och blunda.
Uttalade även orden ”aldrig mer” så det kan ju vara så att det dröjer ett tag innan jag sätter mig på ett flygplan igen.
Härefter har vi njutit av att få vara nära pappan igen och även att få beundra allt som hänt här hemma med husbyggandet, men framför allt att bara få vara tillsammans igen i vår lilla familj.
Nu sitter jag och beundrar alla underbara semesterbilder som vi har med oss hem, medan loppan önskade se en eftermiddagsfilm, och snart ska vi gå en promenad och få lite frisk luft i lungorna.
Ha en underbar söndag – imorgon är det en ny vecka och nya möjligheter (som det så fint heter).
