Jag hade ju önskat att det träffades för första gången på annat sätt

image

Ja ni, kommentarer är väl egentligen överflödiga men bilden visar när vår allra nyaste familjemedlem nu blev presenterad för sin morfar.

Det finns ungefär en miljon andra sätt som jag har fantiserat ihop över hur deras möte skulle ha sett ut, om livet sett lite annorlunda ut.

Mina barns födelsedagar är dagar som jag går igenom genom att hela dagen tänka ”åh tänk vid denna tidpunkten gjorde vi det här och det här” med ljuvliga rysningar över minnena. Tyvärr så gör jag exakt samma sak med denna dagen, vilken är den absolut sämsta på hela året.

De där minnesåterblickarna får istället det att vända sig i magen.

Sorgen över att han inte finns här hos oss har väl visserligen blivit mindre intensiv med åren. Men fortfarande så tänker jag varje gång något stort händer att jag vill ringa honom på direkten. Jag tyckte ju att han var världens bästa. Jag kan fortfarande hans mobilnummer utantill, tyvärr vet jag ju att det skulle vara någon helt annan som svarar… Om numret nu ens finns kvar.

Det är nog det som är det allra sorgligaste att vi missar allt det här tillsammans. Att jag inte kan visa honom allt som jag har i mitt liv nu.

Som tur är så har jag spenderat årets absolut mest sugiga dag tillsammans med barnen, vänner som (helt ovetandes också) fick mig att tänka på allt annat och istället kände mig typ lyckligast i världen över livet just nu och sedan med hela lilla familjen nere på stan med en kvällsrunda med lite shopping och en massa bus på lekparken.

Nu har jag samlat ihop en stor tallrik med bullar som vi glömde bort under förmiddagens fika och tänker äta varenda en av dem, i typ en tugga och utan minsta dåliga samvete.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *