Och så blev hon sex månader…

imageimageimage

Ett halvt år. Det är precis som jag sagt innan – en del av mig tänker att det inte är riktigt klokt att ett halvt år har susat förbi så här, jag minns ju hur jag satt och sa förra julen att ”tänk efter nästa jul då har vi en sexmånaders bebis” och hade så svårt att ens ta in den tanken. Nu är den tiden här.

Sedan samtidigt så känns det som en halv evighet sedan jag var  gravid. Då kan jag plötsligt inte förstå att det bara var för sex månader sedan.

Hon är i alla fall en charmig dam vår lilla tjej. Hon började sin dag med att få öronen undersökta (två öroninflammationer har gjort att lite vatten samlats vid trumhinnan) och charmade både läkare, sjuksköterska och andra patienter på sjukhuset med sitt leende. Hon har en vilja av stål, är ivrig och kastar sig över nya saker, det ska gärna hända massor av saker och hon trivs bäst när hon blir buren och får titta och undersöka saker eller när det mycket folk och ståhej runtomkring.

Hon är lik sin pappa men får nog mina blåa ögon, snurrar sedan en tid tillbaka obehindrat runt omkring och har så smått börjat ta sig runt genom att åla sin omkring på magen, två små tänder kikade fram när hon bara var 4,5 månad och den stora favoriten bland leksakerna är allt som prasslar.

Vår bebis helt enkelt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *