En enhörning på gympa

Inför att loppans gymnastik skulle börja igen så uppdaterade vi gymnastikgarderoben med några nya dressar och då kunde jag bara inte låta bli att köpa hem den här enhörningsgymnastikdräkten. Den är ju bara för söt.

Sedan kanske kanske jag i min enfald trodde hon skulle nöja sig med att ha den bara här hemma. Jag känner att den kanske mer hör till utklädnadsgarderoben än till gymnastiken. Hur tror ni att det gick igår?

Hon ville (så klart) inte ha någonting annat. Och vet ni? Hon har ju faktiskt rätt. Vem hade inte velar springa och busa i en enhörningsdress med tyllkjol och cape?

Och så var det där hemliga jag gjorde igår. Jag och den lilla loppan överraskade och bilade fram och tillbaka till Malmö till våra fina vänner som fick bebis för bara några veckor sedan. Jag har längtat så mycket efter dem att det nästan gjort fysiskt ont i mig, men samtidigt varit tvungen att vara försiktig med besök i dessa rs-virustider. Det var så otroligt härligt att se dem så det finns nästan inte ord.

För är det något som egentligen inte känns tipptopp i mitt liv så är det just att jag har mina vänner lite utspritt. Jag drabbas ofta av känslan att jag vill krympa Sverige för att ha alla nära nära nära.

Jag tajmade in lilla loppans sovtåg så det gick alldeles utmärkt att köra fram och tillbaka snabbt och Juni sov båda turerna. Visst såg förskolepedagogerna lite förvånade ut när jag ursäktade min fem minuter sena ankomst med att jag hamnade bakom en traktor sista delen av resan från Malmö men sedan vet just de också att det inte är någon hemlighet att jag gillar lite fart i vardagsschemat.

Och nu har jag två sovandes barn här hos mig, har varvat sociala medier en sväng och tänkte nu försökte smyga runt i huset och stöka oss tillbaka till nollpunkten.

Maken är iväg med vänner och går stavgång. Ja, ni läste rätt. De är ute och går med stavar. Jag kan erkänna att jag nästan önskade att barnen skulle vara svårlagda så att jag skulle få ta till bilknepet och då passa på att smygköra förbi stavgångsklubben.

Håll tummarna för att nollpunkten hittas ganska så snabbt för då väntar nämligen en skål med chips och Mästerkock på mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *