Vissa dagar…

Vissa dagar är bra och vissa dagar är… som idag.

Det har varit en dag med allmänt oflow och där mellan till och med lite rysligt mellan varven.

Ungefär då en egentligen bara skulle vilja lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet.

Juni störtdök från soffan och slog en ordentlig bula i pannan. En sådan där bula som man känner att att slå numret till 1177 ligger väldigt nära till hands. Eller att googla ”barn fall från soffa bula hur farligt”.

Det sistnämnda är inte att rekommendera, speciellt inte om du ”råkar” klicka dig vidare till sajten Familjeliv.se.

Det hann väl gå ungefär fem minuter från fallet så sätter Juni en bit av en torkad aprikos i halsen. De två sekundrarna innan jag lyckats få ut biten var inte att leka med.

Där tänkte jag (vilket jag aldrig skulle gjort) ”en olycka kommer sällan ensam och att det sägs att olyckor kommer i tre”.

Jag går bort till spisen för att laga lunch till tjejerna och… tappar då en gryta på vår induktionshäll så att den tokspricker plus får ett stort hål, ungefär som en krater, mitt i.

Och förutom olyckor och att känna sig som världens sämsta mamma som inte lyckas hålla lilla ettåringen skadefri så var det en massa annat jox runt om oss.

Sedan på eftermiddagen upptäcker jag att vi har helt tomt på saker att plocka ihop till både middag och mellanmål. Det fanns inte ens mjölk i kylen. Det liknande mer min kyl när jag var student i Uppsala…

Där kände jag bara för att ge upp. Men det är ju lite svårt att göra så med två små hemma.

Så vi åt glass till mellanmål som tjejernas morbror snällt hade kommit med. Ett Ben & Jerry-paket rakt upp och ner. En viss fyraåring utbrast ”det här är den bästa dagen i mitt liv”, så jag tror att det var ganska så uppskattat.

Balansen återuppställdes också när vår vän Robin råkade komma förbi och säga hej och erbjöd oss att komma hem och äta hos dem. Efter en uppvisningen av spisen så anade han att det skulle ta ett litet tag innan vi lagade mat här hemma igen.

Det blev god mat på en solvarm uteplats med ett stort barn som hade fullt upp med att leka med kompisarna och ett litet barn som sov i vagnen.

Så väldigt välbehövlig omladdning…

Även om jag är uppladdad så hoppas jag verkligen att morgondagen blir lugnare.

1 Kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *