En tur till skogen

Jag skulle inte säga att ”friluftare” står högst upp på mitt CV men oj så efterlängtat detta var. Och vi har ju berg och skog bara ett stenkast bort, ljuvligt.

Att andas skogsluft och lyssna på inte så mycket annat än lite fågelkvitter och trädsus behövdes verkligen efter intensiva dagar.
 

Och så samlade vi småkryp i en liten glasburk och gjorde en egen liten värld till dem där inne med löv och mossa som vi kunde kika på från utsidan.

Det råkade också bli en bild på ett ganska så dramatiskt utsnitt av vår dag. En av myrorna råkade försvinna och stora loppans hjärta brast. Det var tårar och ”han var min vän” och lite snor inblandat. Men jag har inte riktigt hjärta att lägga upp den bilden, även om det var väldigt kärt på sitt sätt.

Och efter det dramatiska insticket så satte vi oss för att fika. På sconesmuffins med chiafrön och så hade vi färskost och lemoncurd till.

Och någon fick smaka sin allra första klunk av varm choklad.

Sedan avslutade vi med att sprinta upp och ner för en väldigt brant backe, även känd som grisabacken (varför vet jag inte…) här hemma, och där kan meddelas att en fyraåring har snäppet bättre uthållighet än en snart trettiotreåring.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *