Det blev en oplanerat lång dag på jobbet idag och först nu är jag på ett tåg på väg hem. Det sög till i mammahjärtat när jag insåg att det skulle bli några timmar längre än planerat och än mer när jag inser att jag knappt hinner träffa Juni alls.
Usch, i vissa stunder vill jag bara kunna klona mig själv och kunna vara på två platser samtidigt…
Nu återstår att se om jag klarar att slita mig ifrån min stora loppa för att ta mig iväg till den planerade träningen eller om jag skippar den. Eller om jag kanske tar med henne kanske…
Så här såg det i vart fall ut hemma på morgonkvisten och det slår mig alltid att jag ytterst sällan bäddar sängen hemma. Andreas kan i och för sig tycka att det är viktigt och bäddar ibland till och med strax innan vi går och lägger oss.
Jag kan istället tycka att det kvittar för det kan nästan se lika mysigt ut obäddat. Att ha en renbäddad säng dock – det är oslagbart.
