…och längta ihjäl sig efter barnen. Det slår nästan aldrig fel men alltid (eller ok, inte alltid, men ofta) när jag arbetar långpanna på jobbet så är tåget sent. Just nu är vi inne på den 46:e minuten väntandes på ett tåg som ska avgå.
Tajmingen på det är ju inte tipp topp eftersom är det sent så hinner jag inte hem till Junis läggning och att inte träffa henne på hela dagen skaver i hjärtat.
För att roa mig under tiden så har jag suttit och inspirationssurfat inför helgen. Vi ska nämligen till Ystad Saltsjöbad och herre så mycket jag ser fram emot det. Nu har jag till och med kikat igenom menyn och drömt mig bort till god mat och dryck och tid ihop med Andreas.
På tal om barnen så är nya favoriten här hemma att leka titt-ut (gärna med monstervrål) i sänghimmeln. Det är svårslaget att se Junis ögon när Althea leker med henne.
Nu! …är vi äntligen på väg hemåt!
