Vem jag helst skulle vilja ringa till idag

Bild ifrån när Juni ”träffade” sin morfar första gången

Lucka nummer 22 i Johanna Kajsons bloggjulkalender handlar om ”En person jag skulle vilja ringa till idag”.

Och ja… Det finns ju inte någon annan person som jag hellre skulle vilja ringa till än min pappa. Tänk att kunna ha en telefonlinje upp till himmlen. Men det går ju tyvärr inte.

Men som jag har dagdrömt om att det skulle kunna gå. Att kunna få byta några ord, kolla hur det är där uppe, vad gör de på dagarna, hur mår farmor och farfar och så vidare och så vidare.

Jag har ju nämnt ett par gånger, men kanske inte så ingående, att min pappa inte finns hos oss längre. Jag tror att detta inlägg berättade som mest om det.

Båda mina föräldrar har varit allvarligt sjuka i cancer, samtidigt, min mamma klarade det men tyvärr gick det inte att stoppa sjukdomen när min pappa fick den en andra gång. I år är det 16 år sedan och om jag räknar rätt så under nästa år så har jag levt fler år utan min pappa än med. En helt vansinnig tanke.

Helt ärligt så pratar jag väl inte allt för ofta om min pappa. Dels för att det finns inte så väldigt många människor runt mig som kände min pappa och då blir det kanske inte riktigt lika naturligt. Och sedan blir ett sådant samtal ofta lite tungt, för vad jag än berättar om så blir samtalet av förklarliga skäl ur dåtid och då glider samtalet lätt in på vad som har hänt och det är ju inte alltid en är så sugen på att plocka fram de där minnena.

Den allra största sorgen över att ha förlorat honom så tidigt i livet är inte traumat kring vad som hände utan allt det där som vi inte får uppleva tillsammans. Student, examen, min bröllopsdag, mina barn och att ha förlorat en vardag tillsammans med honom. Att han inte får träffa mina barn är så klart allra värst, att de aldrig kommer veta vilken deras morfar är… den tanken går liksom inte ens att ta på.

Men visst, där kommer ju min uppgift in, att berätta om honom och genom minnena låta honom bli en del av deras liv också. För han var verkligen en speciell människa – otroligt jobbig att leva med stundtals, med ett humör utan dess like men också något så vansinnigt rolig, spontan och med den allra största av kärlekar för sin familj.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *