Från toppen till botten

Som jag har surat, och ältat, och surat om igen den här veckan. Konstig start på ett inlägg så vi tar det från början.

Arbetsveckan avslutades med mysig pepparkaksstad som ni såg HÄR och på fredagskvällen somnade vi på soffan. Magarna var mätta av taco och vila behövdes definitivt inför en fullspäckad helg.

Bara lördagen skulle rymma frukost på Ritz med Nea och TB, en vända inom leksaksaffären, ombyte, barnen till barnvakt, överlämning av ett projekt, en fotografering och därefter middag för att fira min storebror som fyllt åt.

Och så bra det började. Frukosten var så mysig, i leksaksaffären köpte vi spelet Twister, allt gick smidigt med ombyte, barnvakt och projektöverlämningen. Vi var till och med lite tidiga till fotograferingen – bara en sådan sak.

Så här fina, och juliga, var omgivningarna som vi fotograferade i. Och vi hade ungefär hur kul som helst.

Där och då var vi dock intet ont anandes av vad som pågick precis utanför. Som ni redan känner till om ni såg min instastory, men när vi kom tillbaka till vår bil så såg den ut så här:

Buhuuuuu och alla tårar i världen. Tyvärr hade jag lämnat min handväska i bilen. Det skulle jag så klart inte gjort. Och det är ju precis den detaljen som jag ältat sedan i lördags. Om och om igen.

För nu är handväskan borta och med den allt som fanns i den. Att den var kvar i bilen var väl hela anledningen till att de gjorde inbrott.

Och vet ni vilket meck det blir med nycklar, körkort, telefon, kontokort osv osv…? Jag vet! Det finns såååååå mycket saker som är roligare att lägga sin tid på. Plus hela obehagskänslan.

Sedan kan jag tala om att de där förbaskade tjuvarna inte fick lång tid på sig. Vi var borta ifrån bilen i kanske 30 minuter och därefter tog det inte många minuter innan polisen var kontaktad plus att kort, telefon, körkort hade blivit spärrade och lås bytta.

Men ändå. Tala om att vara på högsta toppen och att det kändes som den bästa lördagen på länge till att hamna ”något” längre ner. Stackars min storebror som tog emot en syster som både var sen och mest upprörd hela kvällen på hans födelsedagsmiddag.

Och nej, jag kommer INTE NÅGONSIN lämna min väska i bilen igen.

1 Kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *