Årskrönika

Och så fortsätter vi att fortsätta…

Och så fortsätter vi att fortsätta…

Juli

Det går ju knappt att låta bli att fylla tårkanalerna när jag tänker tillbaka på årets viktigaste händelse. Veckorna som inledde juli så njöt jag av att vara ledig och sen att också Skrutten gick på ledighet.

Att gå över tiden var jag väldigt inställd på redan från början (hade någon konstig känsla över det där) vilket jag också gjorde med en hel vecka.

Det började bli vansinnigt varmt och jag tog duschar så kalla att golvet nästan frös till is. På vår bönas beräknade dag så kom lillans nästkusin till världen under de mest dramatiska former. Dessa stunder tackar jag både högre makter och den svenska sjukvården.

Fredagen den 12 juli så satte allting igång för oss. Från en försiktig antydan att någonting var på gång på förmiddagen, till att verkligen sätta igång på eftermiddagen, så välkomnade vi vår dotter klockan 00.13 den 13 juli 2013 efter en drömförlossning. Det där kan jag göra hur många gånger som helst kvittrade jag precis efteråt, veckan efteråt och gör fortfarande. Trots att det inte blev mer än ”lite” lustgas.

När jag läser detta så sprutar tårarna.

Augusti

Vi stannade en bra stund i vår bebisbubbla då Skrutten började jobba först efter sex veckor, Vi gick barnvagnspromenader stolta som två tuppar, läkte ihop kroppen och svalkade oss genom att bada fötterna i havet. 
Fastän att jag egentligen inte fick så badade jag sommaren sista bad, för annars hade det inte blivit något förrän sommaren 2014 tänkte jag och vågade mig i ändå. 
När Skrutten sedan började jobba försökte jag få till en start med lite vardagsrutiner. Det som har hängt i sig är de dagliga promenaderna och mycket frisk luft. Hela starten var dock lite si så där då jag åkte på mjölkstockning redan på Skruttens första jobbdag. 

September
Det var fortfarande lite av en bubbla av det hela. Det där med att få till rutiner med en bebis är inte det lättaste och jag kan fortfarande än idag känna mig lite som en rookie. 
Septembermånads höjdpunkt var när vi ställde till med dop för lillan. Som vi förberedde oss här hemma, jag och min mamma kan fortfarande skratta åt att vi satt här hemma och sydde egna vimplar. Men så roligt vi hade, det nästan kittlar till i magen när jag tänker på det. Kajan hjälpte också till att styra upp  vimpelprojektet. 
Och vilken dag det blev. Vi kan titta på dopvideon (som är en ihopklippning av bilder och film med musik till) hur många gånger som helst. 

Inga Kommentarer
Vi fortsätter…

Vi fortsätter…

April

Vi vårpysslade mycket här hemma samtidigt som jag minns april som ganska så stressigt. Skrutten fyllde 30, vilket jag så klart ville fira genom att ställa till med överraskningsfest, och det fick inte lite slokande energi hindra.

Jag förälskade mig i bagels med mynta som tillbehör efter ett besök hos butiken Smaralda och min fina mamma kom förbi med en rosa lång klänning som skulle komma att bli sommarens mest använda klänning. Perfekt att klämma in en växande mage i och samtidigt känna sig fin.

Maj 
Skrutten botade min onda kropp med tusen pussar och vetebot varje kväll. I och med att den onda kroppen hade gjort att vi fick stryka den där planerade fjällvandringen så tog vi oss istället (för en andra gång för året) till Ystad Saltsjöbad över valborg och första maj. 
Annars verkar maj ha varit lika stressig som april nästan, men sedan avslutades månaden med att värmen kom och att vi gjorde de sista sakerna i anordnadet av en 30årsfest för 140 personer tillsammans med Ea och Rebecca. Den festen kommer att finnas kvar i mitt minne för resten av mitt liv för det var bland de häftigaste och roligaste – vad härligt att killarna vågade (och orkade) slå till med kalas av denna storlek. 
Och att jag orkade dansa till klockan 02.40 minsann. 

Juni

Det blev lite fusk ovan för 30årsfesten var faktiskt den första juni, men så petiga ska vi inte vara, för juni blev fortsatt hektisk. Ska jag sammanfatta den sista tiden med jobb så är det ”ända in i kaklet” och så var det tills midsommar kom. 
Skrutten firade mig i så otroligt fint med bubbel och middag när jag kom hem på min sista jobbdag och det darrade nästan i luften av en speciell känsla. Jag visste att mitt liv var för alltid förändrat. 
De sista veckorna innan lillan kom var helt underbara. Sommarvärme (lite mer lagom än senare) och jag kunde bara ta det lugnt, lugnare och lugnast. Även om jag hittade allt många pysselprojekt här hemma. 


Inga Kommentarer
Resumé av det gångna året – vi tar det kvartalsvis

Resumé av det gångna året – vi tar det kvartalsvis

Inte heller jag kan hålla mig ifrån att göra en (försöksvis ganska så kort) resumé av det gångna året. Det känns liksom som om det hör lite till, som om vi tackar av 2013 för allt som detta år innehöll.

För 2013 var, som bekant, ett stort år.

Januari

Tolvslaget firades in uppe på en kulle och faktum är att vi nog missade just tolvslaget för att jag (envist) skulle gå ”rätt” håll upp på kullen, som visade sig vara helt fel. Det blev en ganska så tidig kväll och jag och Skrutten smet iväg hemåt utan att någon (faktiskt) märkte att jag minsann körde bil hem i mitt nyktra tillstånd. I glaset hade det bara funnits alkoholfria bubblor.

Jag längtade (redan) intensivt efter våren och Sture (katten) var med i sitt första slagsmål så att det värkte till i mitt mattehjärta när han kom hem med blod rinnande ur örat.

Vi gick en lång promenad över den nya bron här i stan och efter denna promenad värkte min rygg i flera dagar. Vad jag dock inte visste då var att denna värk bara var startskottet på den foglossning som jag drogs med i 30 av graviditetens 40 veckor.

Februari

Februari inleddes med det mest nervösa ”tv-tittande” som jag någonsin gjort. På den där tv-skärmen tittade vi nämligen på en bebis som låg och sprattlade. Sprattlandet gjort hon inuti min mage, vilket jag inte alls kunde förstå med tanke på att det knappt syntes någon putande mage. Kanske om man tittade riktigt noggrant. Jag minns att jag och Skrutten inte ens pratade när vi satt där och väntade i Landstingskorriodren, så nervösa var vi, men efteråt så köpte vi vårt allra första lilla plagg till vår böna för att fira att allting såg bra ut. 
Jag och tjejerna åkte också över sundet till Köpenhamn och njöt på hotell, bra restaurang och av butikernas shopping. 
Bönan blev också offentlig i slutet av månaden. Vi väntade en bra stund med att berätta för någon, ännu längre stund att berätta för fler och väldigt länge med att göra det helt offentligt på blogg, sociala medier och dylikt. Det är svårt att hemlighålla något som man är så glad över, men aldrig har jag/vi varit så rädda för att något skulle få lyckobubblan att spricka. Här kan man läsa igen om detta. 

Mars 

I mars sparkade det för fullt i magen, magen växte nästan explosionsartat och jag fick äran att vara gudmor åt Skruttens nya systerson. Vi bjöd på brunch här hemma och monterade (redan) ihop spjälsängen. Tänk om vi då visste att vi inte skulle använda den där spjälsängen förrän lillan var flera veckor gammal. En liten bebis blir fasligt liten och ensam i en stor spjälsäng.

Jag tog Kajan i handen och begav mig till Stockholm, eller egentligen tog nog Kajan mig i handen för hon var så uppassande denna helg att jag nästan rodnar av tacksamhet, för att se Alex Schulmans show på Maximteatern.

Passande nog så råkade Lilla K:s sambo fria till henne när vi var uppe på besök (inte när vi var närvarande dock) så jag och Kajan fick äran att fira tillsammans med henne, bubbel i glaset och en Moules frites på Lydmar.

Inga Kommentarer