Bebis

Och så blev hon sex månader…

Och så blev hon sex månader…

imageimageimage

Ett halvt år. Det är precis som jag sagt innan – en del av mig tänker att det inte är riktigt klokt att ett halvt år har susat förbi så här, jag minns ju hur jag satt och sa förra julen att ”tänk efter nästa jul då har vi en sexmånaders bebis” och hade så svårt att ens ta in den tanken. Nu är den tiden här.

Sedan samtidigt så känns det som en halv evighet sedan jag var  gravid. Då kan jag plötsligt inte förstå att det bara var för sex månader sedan.

Hon är i alla fall en charmig dam vår lilla tjej. Hon började sin dag med att få öronen undersökta (två öroninflammationer har gjort att lite vatten samlats vid trumhinnan) och charmade både läkare, sjuksköterska och andra patienter på sjukhuset med sitt leende. Hon har en vilja av stål, är ivrig och kastar sig över nya saker, det ska gärna hända massor av saker och hon trivs bäst när hon blir buren och får titta och undersöka saker eller när det mycket folk och ståhej runtomkring.

Hon är lik sin pappa men får nog mina blåa ögon, snurrar sedan en tid tillbaka obehindrat runt omkring och har så smått börjat ta sig runt genom att åla sin omkring på magen, två små tänder kikade fram när hon bara var 4,5 månad och den stora favoriten bland leksakerna är allt som prasslar.

Vår bebis helt enkelt.

 

Inga Kommentarer
Så blev hon fyra månader

Så blev hon fyra månader

img_0756 img_0757 img_0758 img_0759 img_0760 img_0761

Så har den här lilla loppan fyllt fyra månader och vi har kalasat hela helgen.

I fredags hade mormorn ordnat så fint kalas ute i Hällevik och vi blev alla så bortskämda. Det är så fint att vi kalasar till det och uppmärksammar dagen så här. Lite extra festligt blir det men också för att vi stannar upp lite mitt i vardagsrullet.

Vårt lilla hjärta…

Hon är en liten dam med fullt temperament. Vi brukar säga att hon tagit hela familjen med storm – verkligen – ända sedan dagen hon kom. Och ”nu tappar bebisen tålamodet” är en mening som är väl använd här hemma.

Men temperamentet går också åt andra hållet. För när hon är glad. Ja, då är hon så glad så att hon inte riktigt vet vart hon ska göra av sig.

Hon är lik sin pappa, men får nog behålla sina blå ögon, äter och sover bra och just nu är de nya favoritaktiviteterna att stå upp och att öva upp rösten genom att testa diverse ”skalor”.

Den allra största favoriten är storasyster och i helgen kom det allra första djupa riktiga skrattet.

Inga Kommentarer
Tisdag och ifrån i söndags

Tisdag och ifrån i söndags

image image image image image

Vi hade kalas. Med donuts och allt. Det gäller att firas det som firas kan här i livet är lite av vårt motto.

Vår yngsta familjemedlem är nu hela två månader. Hon är verkligen ”med” nu. Första kontaktleendet kom visserligen redan när hon var tre veckor, men nu kan man verkligen prata med henne.

Och till det mest roliga – hon ”pratar” tillbaka. Och härmas. Det bästa ljud hon vet är när vi säger mjau.

Visst är det otroligt vad de utvecklas på så kort tid?

Det börjar allt bli en tradition det där med att fira med donuts. Och inte mig emot. Det är bland det absolut godaste som finns. Antagligen också bland det allra mest onyttiga som finns. Men, det kan det vara värt ibland.

Precis i denna stund så tar vi igen oss efter en väldigt hektisk dag (förskola, föräldragrupp, en sväng i affärerna i grannstaden, besök på jobbet, bamsegympa har avlöst varandra) och ser ett avsnitt av Stranger things som är vår nyupptäckta serie.

Nu –> återhämtning och sedan dags för en nu dag.

Inga Kommentarer