Bröllop

Möhippan

Möhippan

Återigen – vilken underbar dag det var…
Vid bortrövandet så fick jag byta om till en väldigt rosa outfit och alla tjejerna som var samlade denna dag använde samma temafärg. Rosa, om detta undgått någon, är ju min absoluta favoritfärg. 
En väska fick jag också packa med mig och sedan begav vi oss till en brunch på Vassabacken i Hällevik där min kära mamma också väntade. Efter god mat i magen, lite lekar och en ”kändis” som kom på besök så begav vi oss vidare. 
Vi åkte då en bit in i Blekinge för att rida islandshäst. Och vilken upplevelse det blev. En hel del tjejer var ganska så skraja när vi stod uppradade bland hästarna inför att sitta upp och den vändningen som skedde är helt otrolig. För vissa gick det ifrån att knappt våga klappa hästen till att efter ridturen vilja köpa en egen. 
Vi som var något mer vana på hästryggen fick också tillfälle till en ordentlig galopp. Och utan att överdriva så var detta en av de största upplevelserna under dagen. För så himla fort det gick. Det var nog den största adrenalinkick jag varit med om. Jag hade önskat mig något äventyrligt på möhippan och fick detta uppfyllt mer än jag någonsin kunnat ana. 
Efter ridturen så åkte vi bada vedeldad tunna, leka lite fler lekar, äta middag där dukningen gick helt i rosa (till och med marängen till pavlovan var rosa faktiskt), jag fick dela med mig av lite pinsamheter och sedan dans till sena nattetimman. Inte förrän klockan slagit 03.30 så önskade jag mig att skjutsen skulle komma. 
Jag själv tog nog inte en enda bild under möhippedagen och får därför snällt invänta Rebeccas bilder, men självklart fyllde vi Instagram under dagen och här kommer ett axplock av de bilder som samlades under #susanneochandreas och #hipphippsuss. 
Det känns som om jag inte riktigt har tillräckliga ord för att förklara hur glad, rörd, överraskad eller hur mycket kärlek jag känner till alla dessa tjejer som samlades. 
Jag hade skojat till det och också önskat ”att träffa en kändis” inför möhippan. Döm då om min förvåning när stranden, där vi åt brunch, helt plötsligt besöktes av först tre ”livvakter” och sedan en fotbollsspelare med landslagsoutfit. Jag råkar nämligen vara vän sedan barndomen med Christian som även om han ”bara” är en vän till mig faktiskt också kan betraktas som kändis. Jag skrattade så tårarna sprutade åt deras upptåg. Här syns också min helt underbara rosa outfit.

Ett långt tåg av rosaklädda finfina damer till hästrygg.

Den där rosa tylldrömmen som hängt i garderoben och väntat på rätt tillfälle fick sitt alldeles perfekta tillfälle att användas. 

Det var som att få vara en rosa prinsessa en hel dag. Alldeles alldeles underbart. 

Inga Kommentarer
En liten smygkik

En liten smygkik

Parets helt magiska vigselplats

Ett fyrfaldigt leve för brudparet Centrén 

Två stycken toastare. Vilken kollega jag hade i detta, en enormt stor eloge till dig John. 

Och så ännu mera kärlek. 

Inga Kommentarer
Kyrkklockorna ringer

Kyrkklockorna ringer

I lördags var vi iväg på ett möte med vår präst inför den stora dagen. Det var bara jag och Skrutten. Vilken känsla det var att öva på att gå nerför altargången tillsammans, öva på att säga ”ja” och att vända oss mot de som ska sjunga. För att inte tala om att berätta vår historia, hur vi har varit vänner sedan vi var 16 år gamla och hur denna vänskap en dag blev kärlek
Alltså jag kan knappt förstå (fortfarande) att vi faktiskt ska göra det här. Eller hur ska jag bättre uttrycka mig, att jag får vara med och uppleva en sådan här dag. Det är helt magiskt
Och visst är den vacker vår kyrka?
Nu när vi flyttat in till ”stan” så tillhör vi egentligen församlingen och kyrkan här inne, men gifter oss gör vi i kyrkan där jag är döpt och konfirmerad. Den är stor, vacker och ligger oss varmt om hjärtat
Att vi har lyckats få helt rätt präst för den stora dagen visade sig också när hon talade om att det absolut var en stor dag, dagen för vårt bröllop, men att det faktiskt är dagarna därefter som räknas mest och att det kommer fler stora dagar i livet. 
Precis så tänker jag också. Missförstå mig rätt. Det är en ofantligt stor dag, ett minne för livet och så mäktigt att vi inför familj och vänner ska lova varandra att leva med varandra resten av livet. Och för att fira detta och göra den där dagen till ett minne för livet så lägger vi ner massor av tid, kärlek och energi, men… Det jag ser allra mest fram emot det är just alla dagar därefter – att leva som en familj och att få vara hans fru
Nu måste vi dock skynda oss ”lite”, vi ska träffa härliga mammagruppen om exakt nio minuter och det tar minst 15 minuter att köra…
Jo men den ekvationen går ju ihop…

Inga Kommentarer