Familj

Det kan kanske ligga något form av rekord i inaktuellt bloggmaterial i att plocka fram tre år gamla bilder. Men, jag KAN ändå inte låta bli att visa upp de här bilderna som Rebecca hittade när hon rensade i sin dator och sedan snällt skickade över till mig:

Juni 2016 och en Juni också i magen. Det visste vi visserligen inte precis då, att det skulle bli en Juni, men just nu är det så självklart.

Stora loppan knuffar på den tunga mamman och jag kan inte låta bli att se hur lika tjejerna är varandra. Juni är idag 3 år precis som Althea var när bilderna togs.

Klänningen och skorna använder Juni idag. Helst varje dag.

Bästa Rebecca fotade oss på ”Banvallen” i Hällevik. Samma plats som hon fotade oss två år tidigare – då timmarna innan vi klev in i kyrkan och jag och Andreas sa ja till varandra.

Jag var i vecka väldigt-långt-gången och Juni kom väl ett par veckor efter det här ungefär? Eller var det kanske fyra..?

Hur som… Fun fact: det var suuuuuuuperkallt trots att det var juni månad. Vi fick kämpa så hårt för att det inte skulle synas rinnande, köldrosiga näsor på bilderna.

Jag är, faktiskt, inget stort fan av (uppstyrda) gravidfoton. Tycker att de kan bli lite för…. gulligulliga kanske? Detta kan ha varit anledningen till att jag dragit mig till vecka mycket-långt-gången innan vi fotade.

Men kolla in som det blir av Rebeccas, ständigt exceptionella, fotokonst:

Absolut gullegulligt men också så tårkanalerna översvämmas på grund av finheten att båda mina tjejer är där i min famn. En utanpå magen och en innanför.

Och tänk tänk så häftigt att jag har fått uppleva det där två hela gånger.

På fredag blir vår stora loppa fem år… Fem år! Har vi alltså varit föräldrar i fem år?

Ibland tror jag att jag nästan inte tagit in att jag är deras mamma. Alltså på samma sätt som min mamma är mamma till mig. Då blir det typ för stort för att ta in.

Hängde ni med på den? Nej, kan nästan förstå det. En anings svamligt sätt att försöka säga att jag inte riktigt, ännu, kan ta in storheten i att vara någons förälder.

Men så på fredag blir hon fem år. Hon som startade sin fyraårsdag med att utbrist ”bara ett år kvar tills jag är fem!” och därmed längtar ett helt år efter att bli fem.

Varför har jag inte riktigt koll på, men säkert av någon god anledning.

För hon är klok som en bok vår stora tjej, omtänksam som få och har ett helt otroligt minne, är uppmärksam för detaljer både i saker vi säger och saker som händer runt omkring oss.

Idag var hon på stan med sin mormor och i en butik såg hon genomskinliga ballonger, mindes att jag hade pratat om sådana för ett tag sedan och handlade därför hem dem som present till mig.

Helst hade hon nog önskat att vi gjorde upptåg varje dag – en av hennes vanligaste meningar är nämligen ”kan vi inte åka på något äventyr idag mamma?” – samtidigt som ett äventyr för henne kan vara att bara vi åker och handlar, pantar flaskor eller tvättar bilen.

Hon är också en av de absolut roligaste personerna jag känner.

Så… på fredag fyller hon fem år. Hon som var så otroligt efterlängtad, hon som lärde oss att vara föräldrar.

Idag fyller hon år – min älskade stora lilla tvååring – och vår alla finaste stjärna.

Vi har börjat dagen med uppvaktning på sängkanten, paket och ett stort fång av hennes favoriter – ballonger!

Hon har tagit oss med storm från allra första sekund och nu ska vi fortsätta att fira hela dagen lång 🎈