Ladda batterierna
Våra grannar, och nej inte de byggslovsnekande, utan de som går långa promenader med vår hund när vi är gravida och samtidigt mitt i renoveringskaos, spontanpassar vår stora tjej och bjuder henne på hennes favoritmat, adopterar vår katt som hellre bor hemma hos dem och då och då lägger små presenter i vår brevlåda – såsom små chokladpraliner, de är världens finaste grannar.
De har nog ett litet känselspröt för när vår energi tryter eller när vi behöver hjälp med något. Just när dessa chokladtryfflar hamnade i brevlådan, för ett par veckor sedan ungefär så var det precis så.
Om man skulle jämföra min energinivå med ett iPhone-batteri så hade det varit nere på ett varnande gult ett tag och sedan rött och så en dag så tog batteriet slut.
Vi har väl inte ett överdådigt lager av sömn i vanliga fall heller, Juni hade nog trivts bäst om jag sov tätt intill henne (maten på lagom avstånd) och ett förslag om en stund i spjälsängen är ett av de största hån hon vet, men energiuttaget av fem-sex veckor fyllda av vardagssjukdomar som avlöste varandra, där undertecknad också drog på sig det mesta, där vi satt upp och sov med barn i famnen så att deras små täppta näsor skulle få lite lättnad, baddade små febriga pannor och serverade frukost-, mellis-, lunch-, mellis- och middagsförsök och allmänt bara var hemma mest, gjorde att jag en dag vaknade med magont. Som inte släppte. Komiskt nog när vi var friska.
Det där magontet var ett sådant där magkatarr-magont. Den kvällen somnade jag tillsammans med Juni och gick inte upp ur sängen förrän 12 timmar senare, fortfarande trött. Då vet man att batteriet är slut.
Tur nog är jag ganska så praktisk när det gäller det här och tänkte mest ut hur vi skulle skicka in lite mer energi i familjesystemet.
Helgmorgonpromenader (med bara bebis), träning helt på egen hand, umgås med vänner, familjeråd om hur vi kan hjälpa varandra ännu mer här hemma och turer ut i skogen har varit svaret. I lördags både tränade jag och tog ett bad i en hel timme efteråt – den upplevelsen var som att spendera en hel helg på Ystad Saltsjöbad med små älvor som spelar på harpa. Ungefär.
Sakta, men säkert, har energidepåerna tickat uppåt igen. Batteriet är på grönt igen.
Och denna veckan har varit den första vanliga veckan, med alla de där vardagssakerna som förskola, babysim, lekdejter, på väldigt länge. Ljuvligt.
Inga Kommentarer