Gravid

Ja du min lilla vän där inne. Nu har vi kämpat tillsammans i si så där 37 graviditetsveckor och så väl vi tagit hand om varandra hittills. Du har en mamma, en pappa, en storasyster och en hel drös familjemedlemmar till som är så nyfikna på vem du är.

Mamman känner att hon (snart i alla fall) vågar tro på att du faktiskt ska komma till oss. Vi är så nyfikna på hur du ska se ut, när du ska komma, vem du ska vara, hur du doftar precis där i nackens hårfäste, hur dina tår ser ut och hur din näsa känns när man gnuggar den mot sin egen.

Vi är så lyckliga så att vi nästan kan spricka att vi får lov att vara med om det här igen.

Under valborgsfirandet igår passade jag och maken på att knäppa några kort precis innan vi skulle ta oss iväg på vårtal och majbrasa.

Klädpaniken precis innan vi skulle åka hem till päronen var total. Inte en blus eller skjorta gick att knäppa och jag tyckte nästan att gravidbyxornas mudd till och med kändes trång. (Magen måste haft en ordentlig tillväxtkurvade senaste veckorna) Så jag ryckte till slut åt mig en av makens skjortor och outfiten blev lite vårigt pastellig

Och valborg var alldeles förträfflig, även i sitt lugnare slag, med god mat, familjetid och vårtal och majbrasa.

Ja ni, graviditetsvecka 27 har kommit och hunnit springa förbi med hälften ungefär. Alltså är det (redan) v 28 nästa vecka…

Vi passade på att knäppa några kort när den underbara vårsolen tittade fram. Och jag måste säga att jag trivs med min ”lilla” mage. Den är så otroligt efterlängtad och jag är så stolt över den. Om man nu kan vara stolt över en mage?

Jag har nog dock inte riktigt ännu förstått att vi ska bli fyra i sommar (den förståelsen kommer tids nog) men kan i alla fall börja känna lite lite på känslan – och den känslan är magisk.

Nu ska vi passa på medan vädret är här och åka en sväng till stranden – varma kläder, hink och spade och någon timme för att rasta både barn, hund och mamma.